Hej alla mina medresenärer
Hotellet i Marne var ett gammalt gasthaus med snyggt renoverade rum. Här myste jag med en hemmakväll med hårinpackning mm. Kroppen blev chockad men det gäller att passa på när badrummet bjuder in. Unnade mig också ett lyxigt restaurangbesök med den godaste middagen på mycket länge.
Lite gulliga djur i trappan upp till rummen på hotellet i Marne som visade sig vara en fin liten stad
Busskur på vägen till Brunsbűttel.
Nu åker vi färja igen. Helt gratis inne i Brunsbùttel, bara att köra på och se världsvan ut.
Funderade på att stanna till och säga hej på Vattenfalls anläggning som jag cyklade förbi strax utanför Brunsbűttel men tänkte att det hade nog inte varit så populärt.
Mina polare betade på skyddsvallen mot Elbe och kom rusande och bäande när de såg mig, sprang tom nerför en trappa.
Längs Elbe finns det många slussar för att släppa ut och in båttrafiken och för att ha koll på vattenståndet.
I kön till färjan över Elbe i Glűckstadt (gillar det namnet).
På färjan, ett litet, litet etappmål.
Den stora floden Elbe, halvvägs över.
Efter färjan började det mulna på och regna. Det regnade hela tiden till Neuhaus där min nästa säng var. Jag var genomblöt om fötterna när jag äntligen kom fram eftersom regnet kom plötsligt och jag hann inte klä på mig skoskydden förrän det var försent.
Middagen åt jag på den lokala krogen. Den såg ut som när huset byggdes. Det kändes som en gammal tysk film. Synd att jag inte hade kameran med mig. Alla inne på krogen visste vem jag var och varifrån … På frukosten på hotellet var det ovanligt många kaffegäster som ville heja och framför allt titta på mig. Jag var som en kändis och hade blivit intervjuad i )lokalpressen om de haft någon. Var det riktigt sant att jag cyklat från Sverige? Själv?
Min tyska är inte den bästa, gammal oanvänd 50 årig skoltyska men med hjälp av danska, svenska, engelska och kroppen så går det. Tyskarna vill inte prata engelska och säger ofta nej när jag frågar fast det visar sig senare att de kan. Tror de är lite blyga och inte vana varken att höra eller prata. Inte bra att ha dubbad film och tv.
Nu var det Bremerhaven nästa. Transportsträcka som vanligt med ett avbrott
Äntligen lite natur. Vägen var avstängd för nyasfaltering i några km men cykelbanan var klar. Vägarbetarna tyckte det var ok och släppte fram Fina och mig. Det var bara Fina, fågelsång och jag på denna biten, riktig njutning.
Nu har varit i Bremerhaven i två dagar. Fint väder med sol och värme idag. Jag cyklade runt på lite sightseeing. I Tyskland cyklar man på trottoarerna, särskilt när det är en cykelskylt med ordet frei under. Jag tror att många helsingborgare är från Tyskland. I trafiken gäller det att hänga med och kunna trafikreglerna.
I morgon är det en stor dag. Jag kommer att passera 1000 km. Firar nog med en extra chokladbit då.
Må så gott
Salut för 1000 km!! Det är långt. Det tror jag vi alla kan hålla med om! Du kan gott unna dig fler än en chokladbit anser jag.
Du chockar din kropp med hårinpackning, jag chockar min kropp med nyupptagen träning! Vi gör lite tvärtom avseende denna fråga, du och jag! ; )
Tyskland verkar ju vara ett intressant land så här ute på landsbygden. Och jag tror att det är fler än Helsingborgare som har ättlingar från Tyskland…
Jag säger som Lena, jag hoppas du känner att vi är med dig! I regn, rusk och motvind.
Många kramar!
1000 km!!! I mestadels motvind, regn o kyla…, det är strongt Maggi!
Hade jag varit i din sadel nu så hade jag nog skippat den planerade rutten för att istället fortsätta söderut med hopp om säkrare väder, men som väl är är du inte som jag för då hade aldrig din resa blivit av!
Hoppas att du riktigt känner hur vi är med dej om du känner dej ynklig ibland!
Kram