Naturpark, höga berg och djupa dalar

Jag lämnar Langesund för Brevikstrand. Lätt som en plätt. Bara lite vanliga backar  trodde jag.

Den turen tog mig 3,5 tim och 15,5 km lång. Kan bara skaka på huvudet åt Google men kartan visar vilken väg jag cyklade.

Lustiga fenomen i naturen. Hur växer denna tallen?

Jag vill egentligen cykla till Kragerø idag men inser min begränsning.

Så cyklar jag in i Gea Norwegica UNESCO Global Geopark ett ”friluftsmuseum” med en permanent utställning – Naturen.  Ja,den heter så. Varnar för många foton på stenar.

Men först kom denna skylten.

Urspännande tycker jag. Snart blir vägen nylagd och lättrullad men inte en centimeters vägren. Jag kan bara stanna där vägen är utvidgad för möte. Skönt att det inte är så mycket trafik.

Här känns det som om bergväggen hänger ut över vägen.

Bergssidorna blir högre och högre. Jag kan knappt skymta himlen bland trädkronorna där uppe. Det är så vackert och mäktigt, en naturen katedral. Vägen sluttar brant neråt och jag måste koncentrera mig på att köra Fina. Hade jag kunnat sjunga hade jag gjort det för full hals av lycka. Jag flyger fram och allt är möjligt. Efteråt ser jag på loggen att jag varit uppe i 36,6 km/tim. Det är inte lämpligt för Fina med alla väskorna..

Vägen gör plötsligt en snäv hårnålskurva och jag kommer snabbt ner på jorden. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och inte börja vobbla eller köra utför vägkanten.

Jag känner mig tacksam för att ha fått se och uppleva detta naturfenomen. Senare blir jag översköljd av informationsbroschyrer på turistkontor men kan inte hitta min upplevelse bland all fakta.

Cykelleden fortsätter upp  på ett skogsklätt berg.

Ovanligt med grusväg och jag känner punkteringsvibrationer. Dåligt.

Jag ska väl inte upp där borta?

Jodå, det fortsätter bara uppåt och uppåt.

Smultronen var jättegoda men jag är hungrig och vill ha lite mer att bita i. Längesedan jag ätit så mycket smultron. Jag hade glömt bort hur goda de är.  Här växer jättemycket.

Denna skogscykelbana är lite lustig. Varje större backe är asfalterad.

Är denna skylt aktuell eller en kvarglömd? Jag tycker den ser lite dassig ut.

Den var högst aktuell! Efter krönet stupade det ner. Vända tillbaka – aldrig. Jag biter ihop tänderna, andas djupt och rullar nerför stupet och med skrikande bromsar. Ibland känns det som om bakhjulet ska komma ner före framhjulet. I slutet av stupet svänger vägen tvärt och jag kan inte se vad som finns runt hörnet. Sköter jag inte bromsande far jag rakt in i bergväggen. Dåligt odds på överlevnad. Jag kommer runt klippan och där står en traktor tvärs över vägen. Föraren får lite bråttom att köra undan.

Filmen visar nedersta delen av backen strax före där traktorn stod.

Efteråt kännde jag mig väldigt modig och stolt. Kanske känslan i Geoparken hjälpte till. Senare tänkte jag bara på så skönt det var att jag åkte mitt håll och inte skulle upp. Nästa tanke var vilken tur att Finas bromsar höll.

Skulle jag göra det igen – nej! Läste att backen lutade 23%.

Nästa skylt ser lite fräschare ut

men jag kunde se vitsen med den varningen. Backen var inte alls brant men lång.

Här hittar du Hervikbacken om du fått lust att cykla den vägen.

ca 50 m ner på kort tid. Urk.

Inte konstigt jag kände mig utmattad både fysiskt och psykiskt efter en sådan dag.