Jag gör en cykelutfärd till staden Æreskøbing för att titta närmare på ön. Cykelleden går mycket ner och upp, ner till havet och upp på ön och ner igen. Skönt att jag har Norge i mina ben. Det behövs här. Härligt att cykla utan packningen också.
Jag har ingen karta men det ordnar sig nog. Man kan ju inte cykla vilse hur mycket som helst på en ö.
Väl framme i Æreskøbing är det dags för lunch. Det blir på Rökeriets lilla restaurang, mmm godis för en cykeltant.
Efter maten blir det en promenad i staden.
Ja, den ser ut så här på riktigt. Människor bor i de gamla husen. Det sista huset hade jag inte kunnat komma in i. Jag är för lång. Vart jag än vänder mig finns dessa gamla hus och kullerstensgator.
Här är väldigt fint tycker jag. Det är lugnt och stillsamt men också intensivt på något sätt. Jag känner mig överväldigad och lite matt av miljön. Dessutom har jag ju cyklat hit.
Det blir till att ta bussen tillbaks till Søby. Fina åker i bagageutrymmet på bussen. Bussen trafikerar Ærø från Søby norr till Marsdal i söder och tvärt om varje hel timme från ändhållplatserna och möts i Æreskøbing varje halv timme. Bra tidtabell som är lätt att komma ihåg. Bussen är gratis för både turister och öbor. Fantastiskt!
När jag cyklar ut till min camping funderar jag på dagen och Æreskøbing. Varför kan man i Danmark bevara dessa gamla hus medan man i Sverige river och bygger nytt? Förstår inte hur det hänger ihop.
Jag har sett många bevarade gamla stadskärnor på mitt cykeläventyr denna sommar både i Norge och Danmark och Æreskøbing tar 1:a priset.
Vi hörs
Cykeltanten
Ja visst är där fint. Hela Ærø blev jag ju förälskad i. Till och med alla turisterna smälte in i miljön.
Sååå fina hus, ja så urgulligt över huvud taget! Det finns alldeles för många platser en vill besöka på denna jord, alldeles för ont om både tid och pengar tyvärr… Tack fina Maggi o Fina för att du (ni) delat upplevelserna i viss mån med mej o alla andra!