Det här inlägget skriver jag i maj 2017 när årets äventyrsresa närmar sig. Jag bara måste fortsätta med allt jag upplevde på Ærø förra sommaren. Nu blir det lite text och mycket bilder.
Jag blir inbjuden att meditera tillsammans med några kvinnor.
Det blir en magisk kväll i solnedgången.
Jag gör en utflykt till fyren på norra udden. Måste givetvis kolla om jag vågar ta mig högst upp.
Utsikt från fyren.

På väg hem till campingen cyklar jag förbi en gård som verkar stå tom. Känns som en sagoträdgård ….
där jag gör intrång. Smyger ut när en kvinna plötsligt dyker upp och skrämmer slag på mig. Hon är medlem i en förening som fotograferar öde hus. Man rör ingenting. Efter några år återkommer man och fotograferar igen. En dokumentation av hur tomma hus förändras. Kvinnan berättar att liknande föreningar finns i hela Europa och att de är mycket aktiva.
En guldkossa ute på bete.
Fler utflykter och fler foton i osorterad ordning.
Husen är så fina och välhållna. På våren innan turistsäsongen börjar putsar och målar man sina hus. Det är viktigt för turistnäringen att allt är i ordning. Den som inte klarar underhållet av sitt hus på grund av sjukdom eller ålder får hjälp av grannarna. Känns som om denna inställning till medmänniskor genomsyrar hela Ærø. Ön har gått rakt in i mitt hjärta.
En annan fin grej med Ærø är bussarna. Om man inte orkar cykla hem är det bara att ta bussen, gratis. Fina hänger bra bakpå bussen.

Jag tar bussen på morgonen från Søby till Æreskøbing för att fortsätta med färjan till Svendborg på Fyn. Lämnar ön motvilligt men jag måste påbörja min uppskjutna hemresa till slut.
Jättefina bilder!