Scarborough fair

Jag cyklar mot nordöst, vill till kusten och Scarborough måste man ju kolla in. Vädret har blivit typiskt engelskt med regn. Jag hamnar i Bridlington för en natt och följer sedan kusten norrut.

Från Scarborough blir det en riktig cykelväg och jag slipper trafiken. Det går mest uppför, naturreservatet North York Moors börjar här. Regnet öser ner. Jag tror att nu kommer allt som skulle ha kommit under de senaste veckornas soliga väder. Regnet gör mig inget, jag cyklar på och njuter av att slippa trafiken och den fina naturen.

Någon har en skattgömma längs med stigen. 

Jag cyklar under ett antal sådana här gamla broar. Här finns historia i varje gathörn. Jag har precis läst Conn Igguldens romaner om Rosornas krig och ser framför mig riddare i full galopp i skogen.

Någonstans missar jag cykelbanans skyltning och kommer ut på en asfalterad väg. Jag vet inte riktigt var jag är. Den utmärkta laddningsgrejen till telefonen/kartan har slutat fungera i regnet och batteriet är på upphällningen. Plötsligt är det varning för en backe med 20% lutning. Uschiamej. Tur i alla fall att det är en kort nerförsbacke och skönt att det var en platå halvvägs ner. Vägbanan är blöt. Jag klarade det! Hurra!

Enligt lagen om alltings djävlighet så kommer en uppförsbacke därefter. En backe som är som en utmaningarna utmaning. Jag tar mig uppför endast på grund av att vända tillbaka inte är ett alternativ.

Den lilla upphöjda kroken som avslutar kurvan ser inte så svår ut på Google Maps. Det är en synvilla, jag lovar.

Området heter Fylingdales lärde jag mig efteråt. Det är bara elitcyklister som cyklar i området. Här cyklas ett engelskt Tour de Francelopp och så Fina och jag. Inte klokt. Fast jag gick mycket.

Helt utmattad kommer jag till mitt B&B i Robin Hood’s Bay.

Må så gott