Mot Utrecht

Att ta sig ut från Amsterdam var lika jobbigt och snurrigt som andra större städer. Från centrum ut genom bostadsområden, industriområden, förorter, industrier bara fortsätter. Det tar aldrig slut känns det som.

 Detta verkar vara en sovstad.  Är helt tom på människor. Det är varmt till och med ankorna är slöa och söker skugga.

Så klart Amsterdam tar slut till slut. Nästan omärkligt övergår Amsterdam till en liten ort,  Abocude. Här cyklar jag förbi mestadels modernare hus.

Tycker det är så fint att man  anknyter till historien med låtsashissanordningarna (om det är sådana, vet inte annars vad jag ska kalla dem) ovanför översta fönstren. Sådana hissgrejor finns på många gamla hus i Amsterdam.

Det finns inte minsta lilla antydan till klotter någonstans .

Till slut är jag ute på landsbygden. Cykelleden följer Angstelfloden. Jag tror vägen heter Molenveg och det syns.

Första gången en kanal som är lite grisig. Den luktar inte så gott heller.

Närmast en modern pumpstationer och den gamla i bakgrunden.

Dags för lunch. Jag är jättehungrig. Vid infarten till Baambrugge ligger Café  De Punt vid kanalen. Gissa om jag blev glad när de hade glutenfri pizza!

Visar sig att holländsk och svensk pizza är inte samma sak. Hur kunde jag tro det? När jag hämtat mig från överraskningen äter jag med god aptit.

 

Vecht

 

Jag cyklar länge längs med staket och häckar. Nyfikna jag kikar in när jag kan. Det är flodbåtar och trädgårdar längs med kanalen. Här bor man. Nu förstår jag varför jag sett så många sopkärl i häckarna.  Jag vill också bo på en husbåt, verkar så mysigt.

Infarten till Utrecht.

Utrecht – spännande att se vad jag har framför mig.