Här är jag. Borre heter orten. Kartan som visar från Sarpsborg, skulle varit med sist i förra inlägget hade jag tänkt mig. Nu blev det först i detta i stället.
Jag promenerar till Åsgårdstrand där Edvard Munch bodde en period. På vägen dit ser jag många hus med snickarglädje.
Detta heter Tornhuset.
Väl framme vid Munch hus ….
ska det bli gott med en fika. Visar sig att det är stängt men jag kikar runt lite i trädgården.
Utsikten från farstutrappan.
Undrar hur många gånger han suttit på bryggan?
Kaffetarmen gör sig påmind och jag hittar ett kafé/garnaffär. Spännande kombination som får mig att tänka på min väninna Margareta som är stickfrälst
Vägen tillbaka går genom Skandinaviens troligen största sammanhängande askskog enligt informationskylt. Vackert är det.
Jag håller tummarna för att jag cyklar här imorgon. Hoppas det inte regnar mer. Då blir det tungt att cykla.
Den här entrén har nog ingen använt på länge.
Det är så gulligt allting så man tror att du hamnat i en sagobok!
Kram
Jag är i en saga (för det mesta). Munchs hus var urgulligt, förstår inte hur han fick plats i sängen. Har sett honom som staty och han var nästan lika lång som jag.
kram
Så vackert och så spännande med Edvard Munch! Hade jag velat se. Likaså besöka det mysiga stickcaféet! Du får berätta allt i detalj när du kommer hem, om honom och de andra konstnärerna. Kram
Du skulle ha kännt på garnerna. Tur jag inte har plats i cykelväskorna.
kram
Är fantastiskt att se hans hus och inuti också. Vad lite jag känner till om Norges konstnärer. Munchs Skriet och Grieg ungefär. Här är mycket mer och jag försöker suga åt mig. Upptäcker han har bott i Kragerø också . Ska gå Munchpromenaden i staden . Spännnande.
kram
En sådan liten sorglig känsla den bortglömda entrén för med sig. Minnen om en svunnen tid på nåt sätt. Munchs hus ter sig ju anspråkslöst men utsikten desto mer magnifik. Tänk att du varit där! : )
kram!