Hjørring

Campingplatsen i Hjørring är fullsmockad. Varje litet utrymme är belagt men man hittar en liten hörna till mig och mitt tält. Det pågår något som heter Dana Cup och hela Hjörring är invaderat av fotbollsungdomar från flera länder runt om i världen. Turneringen hålls varje år en vecka i slutet på juli i Hjörring.  Ännu en lärdom jag får av mina cykelturer. Man fixar t.o.m. el till mig. Toppen tycker jag, sådant är service på hög nivå. Ingenting var besvärligt eller svårt och allt fixades med ett leende.

Så här fint väder var det när jag kom till Hjörring. Bakom planket fanns en pool.

Jag blir bjuden på kaffe av A. som bor granne med mig i en husvagn. Hon, hennes man och deras två hundar bor i Kristiansand och har sin husvagn stående här. De åker hem denna kväll och erbjuder mig att utnyttja deras förtält.  När regnet störtöser ner inser jag hur praktiskt det är med större plats både på bredden och höjden.

Så här stor plats blev det i mitt förtält. Solen lyser igen.

Min solplats är nästan helt i lä för vinden

och har en utmärkt bra plats för kaffekoppen.

Hjörring är en liten fin stad med ett gammalt centrum och många affärer. Tyvärr ingen friluftsbutik typ Naturkompaniet, som jag letar efter. Det blir till att åka till närmaste större stad,  Aalborg för att göra mitt inköp.

Hjörring Campings campinghund som också är security manager. Han väntar på en uniform i rätt storlek.

Denna camping får ?????. Den sista cykeln med punktering på båda hjulen på grund av dåligt med krokar och små hyllor i dusch- och tvättavdelningen. Här kan man också lära ut hur man ger service. De kan ha en kurs för personalen på den stora, tjusiga campingen i Tvedested där jag bodde några nätter tidigare.

Vädret har förändrats till solsken blandat med regnskurar som ofta är skyfall. Jag lyckas packa ner tält mm i en torrperiod och tar tåget till Aalborg där jag stannar en natt på ett vandrarhem i hamnen.

Utsikten från vandrarhemmet.

Aalborg är ännu en stad med gammal bevarad stadskärna där jag irrar runt i jakt på en friluftsbutik som inte finns där heller. Det är bara kläder som gäller. Regnet öser ner och jag torkar på tåget till Fredericia. Fredericia känner jag inte till alls men namnet tilltalar mig på något sätt. Dessutom ligger det på väg till de sydliga danska småöarna som jag vill cykla på.

Att ta InterCitytåg på Jylland sommartid som jag gör är ett krävande arbete med mycket stress. Flera höga trappsteg tvärt upp i vagnen, smalt och trångt och ibland ska du ”svänga” med cykeln genom en smal korridor för att komma till cykelplatserna, det är något för de djärva och modiga. Dessutom behöver du vara rejält stark för att orka slita och dra cykel med packning genom detta. Undertiden står en tågmänniska och skriker på obegriplig danska i andra ändan av tåget något liknande: se till att få upp cykeln i rappet! Svärord och andra invektiv utelämnade. Ofta griper en manlig person tag i Fina varsomhelst bakifrån och trycker in oss i tåget. En man lyfte i Finas kjedjeskydd som är av plast och det gick tvärs av. Jag har tejpat ihop det så det funkar att cykla. Jag vågar inte lasta på Fina och väskorna, 5 st var för sig. Ser framför mig hur delar av ekipaget står kvar på perrongen när tåget går. Då hoppas jag bara att väskan med pengar och liknande väsentligheter är på samma plats som jag.

Att komma av tåget är lättare. Då slänger jag ner väskorna efter varandra på perrongen i snabbt tempo och lyfter sedan av Fina. Det är snabbt över och tåget kör vidare. Är det flera cyklar och mycket passagerare pratar jag med konduktören så att hen är beredd när allt och jag ska av.

Må så gott

Cykeltanten