Författare: Maggi

Hej kära medresenärer!

Redan? Yup! Ibland så…

Efter en go natt på vandrarhemmet i Hirtshals  hamnade jag på Grönhöj Strand camping ??. TV i hytten annars inget speciellt. TV tycker jag numera är jättekul bara det rör sig i rutan. Bra övning också i dansk hörförståelse.

I Lökken kom ett gäng herrar ifatt mig. De hade också cyklat från Hirtshals men mycket snabbare än jag med min  packning. Försökte fotografera på hur sanden fög på vägen ner mot stranden.

Cykelleden går nere på stranden förbi badehytterne. Sedan fortsätter den i ca 2 mil. Här blåste det och det var för tungt att cykla i sanden för mig. Herrgänget hade pausat inne i Lökken och varvade mig med glada hejarop. Efter ca en mil kom jag fram till första infarten från stranden. Jag hade mött ett fåtal bilar och husbilar och några hundrastare annars var det tomt. Första camping var Grönhöj camping och här blev jag i två nätter.

Damen i receptionen rekommenderade mig följa ”stig 100” för att slippa kämpa ytterligare en mil på stranden. Glad i hågen trampade jag iväg. Jag vet inte om det var ett misstag jämfört med cykelleden på stranden. Det var i alla fall en varierad terräng. Första halvan verkade vara en barkflistäckt avancerad mountinbikebana.

 

Detta är bara startbana för att invagga cykeltanter i säkerhet. När jag kommit så pass långt att vända om inte var ett alternativ då började mountinbiketräningen på allvar. För första gången på dessa mil var jag rädd en kort bit. Till höger ett stup ner i en å och till vänster en jordvägg  rakt upp med den smala stigen mitt emellan. Stigen var så smal att jag var tvungen att cykla. Halvvägs över började jag tappa balansen och lade Fina och mig mot jordvallen. Där låg vi en stund och samlade mod. Sista biten gick det bra puh ?

Resten av cykelleden var mer civiliserad och gick mestadels genom fin skog. Känslan av att vara helt ensam långt inne i stora skogen bryts ibland av lite udda saker t.ex  att leden är en väl organiserad träningarna med utegymprylar här och var.

Denna känsla av ensamhet får jag ofta i skogarna jag cyklar genom och blir alltid överraskad av plötsliga bevis på mänsklig närvaro. När jag sedan tittar på kartan finns bebyggelsen, oftast sommarstugeområden i närheten.

 

Var inte orolig hjärtat. Du vet att gräs i mitten på leden brukar betyda att vi närmar oss civilisationen.

Det blåste lika trist som vanligt och kom någon regn/hagelskur. Då gäller det att snabbt hitta regnkläderna eller en bra plats att ta skydd på.

 

Allt är väldigt organiserat och fint i många av skogarna. Följ bara rätt pil.

 

Obs! Brevlåda på trädstammen framför buskarna

Välansade diken på båda sidorna av vägen. Jag undrar vem som sköter allt.

Vi kallade dem för mormors glasögon. Tror de heter teveronika.

Det var nu jag hamnade på Rødhus camping.

Dagen i dag har varit en vandringen dag. 75% av sträckan har det inte gått att cykla. Löst grus uppmjukat av allt regnande + motvind är ingen bra kombination. Känns som om Finas däck är alldeles för dåligt pumpade och det blir väldigt tungt att trampa. Då går vi. Och går. Och går. Och stannar i backen för att andas, ibland även på plana vägen när motvinden kräver det.

Äntligen en plats att sitta på  för lunchpaus.

 

I dessa lägen börjar jag fundera på varför jag gör detta. Måste ju vara lite nördig på något sätt. Verkar vansinnigt utsätta sig för dessa strapatser.

Då händer det! Jag kommer i lite lugnare vind, underlaget är bättre, mina vänner fåglarna sjunger och landskapet är bara vackert. Jag fylls av glädje, blir en såpbubbla som svävar o kring av lycka.

I natt sover jag på Svinklövens camping. Än så länge ??.

Må så gott vänner!

Hej mina medresenärer!

Rødhus klit camping: ?, dåligt bemötande, ingen värme i hygienbyggnaden.

Blogga utan bilder känns inte bra. Det saknas en dimension för att fylla ut orden. Har kameran bredvid mig och följer albumet när jag skriver.

Nej jag hade ingen tur med vädret. I Hirtshals vände vinden från nordlväst till sydväst så min efterlängtade medvind dök inte upp. Variationen strand – hed – skog fortsätter.

Skylten dyker upp lite här och var. Denna gång i Lönstrup. I lugna hörnor är det härligt att pausa.

Ibland dyker en riktig guldpärla upp helt oväntat som en liten liten sjö med näckrosor.

När cykelleden framåt ser tuff ut krävs en chokladbit eller två för att samla kraft.

 

Så dyker en lugn och solig rastplats upp och det är lunchdags.

Träffade några pensionerade danska lärare som vandrade Jylland runt. De tog en vecka då och då och vandrade så långt de hade lust.

Fortsättning följer. Nu ska jag packa väskorna så Fina och jag kan ge oss ut på fler äventyr.

Må så gott

 

Bunken Strand camping ?????

Ska vi hälsa på på Rödegransvej 321?

Nja det ser ut som om hon sover fortfarande. Vi väntar lite och äter frukost i tvrummet i stället. 

Där är så härlig utsikt.

Shoppingen i Frederikshavn var riktigt kul. Ovanligt se så mycket människor och affärer sen. Vad ska vi med alla grejor till? Alla kläder? Slog till på stort och lunchade på mysigt ställe med fika och glutenfri god kaka efteråt eftersom regnade. Glutenfritt är inte så vanligt i Danmark men kommer mer och mer. Trevlig personal var där också som tyckte min cykling var kul.

Längesedan vi såg sådana här skyltar. Nilstrup norr om Frederikshavn.

Eftersom jag kom iväg sent så var det lunchdags efter bara 1,5 mil

 

Äter som en häst numera och pommes frites som jag skytt tidigare, slinker glatt ner

Granne med Ankeborg?

Här följer lite bilder från cykelleden upp till Bunken Strand

Och några nerifrån stranden

Mycket vind och mycket vackert. Ljuset är fantastiskt. När jag gick ner mot stranden var husvagnarna längre bort rosafärgade, nästan som en flamingoflock i solnedgången som skymtade mellan molnen.

 

 

Nu funkar det, delar lite foton i stället för att vara ute på vägen.

En låång nerförsbacke efter en låång seg uppförsbacke. Belöningen.

Hallå Trafikverket!  Så här ska vägskyltningen se ut.

Paus i den svåraste backen någonstans på  tomtens näsrygg,  kanske i närheten av Lystrup .

  Vår första klaffbro.  Över Mariagerfjorden Fjord till Hadsund

Premiär för priratbyxorna.  Solen sken några timmar. Fick solexem trots ordentligt med solskydd.

 

Hej !

Äntligen dags för en lite prat igen.

Jag har kommit till Frederikshavn och övernattar ca 1 mil norr om stan. Stannar här nätter. Så har kroppen bestämt.  Cyklade in till stan idag för lite inköp. Alldeles i början på gågatan fanns en fotoaffär. Den trevlige mannen i butiken felsökte kameran, förde över bilderna till telefonen och fixade en lösning så att den funkar i sommar. Guldstjärna för sådan service.

Nu ska bara uppkopplingen på nätet funka/orka så blir det lite bilder också. Vilket det inte gör ikväll konstaterar jag efter flertal försök. ??

Det här med cykling är fortfarande kul och jag trivs. Kroppen är lite trött framför allt låren men det har varit fysiskt tufft dagar så det är ok tycker jag. Egentligen vill jag säga: är faktiskt lite stöddig över min ork och ingen träningsvärk ännu.

Imorgon cyklar jag vidare, till Skagen. Trots regnskurar.

 

Efter alla iskalla nätter utan mycket sömn tar jag en ”donationsnatt” på ett B&B. Dyrt för mig men lyxigt. Riktig säng med lakan, bra utrustat kök, kamin jag eldar för fullt i med hopp om satt bli varm. Fritt wifi!!

Jag har försökt köpa ett danskt sim-kort till telefonen men inte lyckats. Verkar vara det mest ekonomiska alternativet. Kanske finns i Fredrikshavn nästa och första större stad på min rutt.

Det är bäst att du sitter ner för nu ska jag krossa en myt, kanske måste du göra dig av med en fördom. Danmark är INTE ett platt lättcyklat land. Fy vilka backar  men också tjohej vilka nerförslut. Har kämpat med lååååånga backar på lägsta växel och branta backar jag gått uppför, dragande och slitande på Fina. Ibland har jag delat dem i småbitar och tagit sats för nästa bit. I den värsta idag funderade jag att bära upp väskorna för sig i två omgångar och  leda upp Fina till sist.

Jag har lagat kamera och telefon?. Tyvärr saknas bilderna från de första dagarna. Här kommer lite från de senaste dagarna

Kabelfärja över Randers fjord. Tog 10 min kostade 20 kr. De bjöd på kaffe. Jag hann bara hälla upp. Tog det med mig och tittade på när bilarna körde ombord.

                                               Ska ni ha fest eller?

Lite primitivt men om det funnits vatten, toalett, varit flugfritt  så varför inte? Var vackert runt om och nära stranden.

Lång härlig nerförsbacke. Belöning efter en uppför. Ett undantag att leden går på så här trafikerad väg. Oftast asfalterade småvägar.

Lycka är att inte frysa. Hur överlevde man förr?

Lycka är att få träffa så många vänliga och trevliga människor som jag gjort på resan.

Må så gott vänner