Cykeltanten - Part 7

Tuff, tuffare, tuffast och så går det neråt.

Härkanske man skulle bo?

Snart är det uppförsbackar medelst gång som gäller. Försökte ta kort som skulle visa en låååång uppförsbacke men bara halva syns. Det blir mer skog och ingen trafik. Det är Fina, fåglarna, skogen och jag.

Helt plötsligt ute i ensamheten står Mats Bladhs turnebuss parkerad!

Snart susar jag neråt mot Kungälv och Våghals camping. Den ligger precis nedanför Bohuslän fästning.

Mitt lilla hem med handduk och diverse på tork.

Jag tar en liten cykeltur i Kungälv som visar sig vara en mysig stad med många gamla trähus.

Kvällsutsikt från tälet.

Det har varit nästan bara asfalt ända från Varberg men nu börjar underlaget bli sämre.

Sådant här gillar vi inte alls. Det luktar omkullkörning, skrapsår och punktering.

och värre blir det. Gäller att bromsa alldeles lagom i nerförsbacken och hålla tungan rätt i mun. Stackars Fina hoppar och studsar hit och dit.

Snart är jag ute på landsväg igen.

Jag tittar runt mig upp på bergknallarna med lite fasa. Jag ska väl inte uppåt igen?

Jodå, det skulle jag.

Stöön, äntligen uppe. Trafiken på E6 dånar vid sidan om mig. Här behöver jag en rejäl paus. På andrra sidan långt nere ligger Ljungskile. Jag rullar ner med rykande bromsar. Det är dags för mat!

Glutenfri pasta med baconsås och kaffe med kaka. Det är mums för en cykeltant efter denna bergiga pärs. Innehavarinnan av kaféet döps så klart till Kaffetanten.

Jag tror detta har varit den tuffaste dagen hittills. Kanske jag ska räkna höjden i stället för km?

Kastar mig in på Stenungsunds camping, snabbt upp med tältet och jag faller i dvala. Nu säger kroppen stopp. Bäst att lyda.

Halland och värmen fortsätter

Jag trampar på norrut med siktet inställt på lyxigt gästrum hos goda vänner i Göteborg. Det är varmt, mycket varmt och pauserna för att dricka blir många. Mitt ute i ”ödemarken” långt ifrån bebodda trakter (känns det som) går busslinjer och jag passerar busskurer med cykelställ med jämna mellanrum. Det är inte bara cyklar i ställen.

Finns många sätt att ta sig till busshållplatsen på.

Blommorna i vägrenen ger mig nästan känsla av midsommar.

Solceller på taket är en ovanlig syn i de delar av Sverige jag känner till. Annat är det i Danmark. Det lärde jag mig förra sommaren.

Lunchpaus utanför Valla kyrka. Ser jag röd ut beror det på värmen, inte på solbränna.

Vilken skylt. Den glädjer en cykeltants hjärta. Alla tänkbara leder och spår. Heja Göteborgs kommun, som syns på lilla blå skylten bakom. Där var något inte lämpligt klotter på gröna skylten som jag målat över på fotot. Därav det svarta.

Mera bra från Göteborg. Titta och lär. Inte några fjuttiga och barnsliga rosa eller blå spår här inte.

Utsikt från cykelbanan. Nybyggda badhytter att hyra. El och vatten finns, 5 kv.m stora. Lärde jag mig när jag bromsade in för att ta en glass på restaurangen. Tyvärr fick man inte sova där annars hade det varit något för mig.

Fler titta och lär. Så här ska det se ut om man betraktar cyklister som trafikanter. Respekt.I Göteborg gäller det att kunna trafikreglerna och följa dem som cyklist. Helsingborgare hade inte klarat sig länge där om de inte skärpt sig.

Fina och jag tog Götaälvbron. Jag vågade inte cykla på Älvsborgsbron. Den är lite för läskigt hög för en cykeltant.

Mitt alldeles eget foto av huset göteborgarna kallar läppstiftet.

Halland

Jag trampar på och njuter av det halländska landskapet.

Kattegattleden är väldigt bra skyltad nästan hela tiden. En och annan irrfärd händer ju alltid. Det får man räkna med.

Det kan jag kanske skylla på värmen. Jag är glad för motvinden för den svalkar. Det känns som midsommar och jag ser den första åkern med nyslaget hö.

Solen gassar och det blir hett mellan bergknallarna. Jag stannar vid en busskur och byter till lättare klädsel. Nej, det kom ingen bil.

Matställen och kaféer lyser med sin frånvaro. Jag passerar skog, berg, åkrar och enstaka gårdar. Slutligen kommer jag till Fjärås och svänger in på Fjärås centrum. Där finns en restaurang för äldreboendet men den är även öppen för allmänheten. Den trevliga personalen serverar mig jättegod kycklinggryta och jag orkar fortsätta färden. Tack!

Okänd bro någonstans på väg till Kungsbacka som är mitt närmaste mål. Utmattad och närmare värmeslag stapplar jag in på turistbyrå. Tyvärr har man inte upptäckt att världen fortsätter utanför stadens gränser så de kan inte hjälpa mig med information av värde angående övernattning. På ren vilja tar jag mig till Gottskär hotell och spräcker budgeten för övernattningar. Rummet är bra och sängen toppenskön. Jag klär upp mig i den lilla prickiga, målar ögonfransen och unnar mig en middag i restaurangen.

Jag gillar hotellets design och den supertrevliga och serviceminded personalen. Här hade jag kunnat stanna flera nätter. Synd bara att det inte ingår i en cykeltants budget. En jättesöt liten hotellhund finns också. Han är mest intresserad av mat och bryr sig inte så mycket om gästerna.

Imorgon ska det bli lika varmt. Undrar hur många mil jag orkar cykla.

Nu startar vi

Vi startar, Fina och jag, från Ängelholm. Tar tåg till Varberg. Fina är nyservad och putsad. Fullt med packning. Helt otroligt vad man ”måste” ha med sig. Jag har svävat ut lite och packat min fina blå med vita prickar klänning och lite make up grejor. Erfarenheten från förra sommaren då jag saknade att vara fin ibland gör dessa saker viktiga.

Norr om Varberg fylls mitt hjärta av cykelglädje. Det är bara Fina, naturen och jag.

I Bua har man gjort något kul av vägsuggorna

cyklar förbi Ringhals. Känns lite obehagligt men kommer på att om något händer är jag på bästa platsen, mitt i katastrofen.

Jag tar en fika på finaste cafét i Frillesås med väldigt trevlig personal. De träffar många cyklister eftersom Kattegattleden går alldeles förbi.

Oups! Vad står det på skylten?

Första Nsr-skylten jag sett i Sverige!

Det halländska landskapet varierar och är mycket backe upp och backe ner. Det märks att jag cyklar norrut med bergknallar här och var.

Här går cykelleder på en nerlagd järnväg. Slätt och lättcyklat med väldigt tätt mellan lyktstolparna. Jag säger bara: släng dig i väggen Helsingborg.

Solen tittar fram och det är härligt att cykla. Jag känner mig som Jonas Gardell säger: ”det är aldrig försenat att få en lycklig barndom”.

Cykeltanten har vaknat

Äntligen är sommaren här och planeringen pågår för fullt. Jag fortsätter på Nordsjön runt. Börjar i Varberg och följer västkusten för att fortsätta längs Norges kust till Bergen. Kommer jag dit är jag nöjd. Kanske flyger jag över till Shetlandsöarna för att följa Storbritanniens kust och tar färjan över till Rotterdam. Det är min dröm.

Här följer en presentation av Nordsjön runt och en karta. Allt stulet från turisttidning från Halland.

Tidningen är flera år gammal. Idag är det världens näst längsta cykelled. Man har skapat en ny led, Järnridå-leden som toppar listan.

Ibland undrar jag om jag är riktigt klok som håller på med detta.

Smyger hemåt

Det är dags att åka vidare mot Stralsund och på morgonen den 8 augusti ger jag mig i kast med Hauptbahnhof i Hamburg. Enligt biljettförsäljerskan är det bäst att åka med lokaltåg och det behövs inga platsbiljetter. Första vagnen för cyklar är full. Jag springer till den andra och lyckas baxa in Fia och packning med hjälp av medpassagerarna. Det är lördag och fullt med cyklister som ska ut i naturen. Då kommer konduktören och beordrar ut samtliga cyklar. Ingen får plats för flera rullstolsburna personer ska åka med. Det knorras en del och konduktören upprepar sig allt bestämdare. Till slut är alla cyklar ute ur vagnen, rullstolarna inne och tåget avgår bra försenat. Nästa lokaltåg avgår om ca 4 timmar.

Jag har ju diskuterat avgångar när jag köpte biljetten och vet att ett intercitytåg avgår om en timme. Har gott om tid att orientera mig och hitta till rätt perrong.

Yeah, jag kommer med tåget och pustar ut. Njuter under färden med lite matsäck och en bok. Lilla hjärtat vill vara med på ett hörn.

Söndagen och måndagen ägnar jag till sightseeing i Stralsund som är en fantastisk underbar gammal stad.

Hängkorgarna under tak till höger är sittplatser på ett café. Tyvärr var det en central för getingar så det blev inget fika i skuggan.

Dagarna i Stralsund är det riktigt härligt sommarväder. Jag testar stranden och har bikini på mig för andra gången i sommar.

Början på slutet

Det är med sorg i hjärtat jag packar för att lämna Utrecht för att börja min smygande hemfärd. Snart får jag fullt upp med att koncentrera mig på att hitta till stationen. Man bygger om gatorna runt stationen för fullt och gps:en är inte till någon hjälp. Trots att jag cyklat dit flera gånger för att hitta krävs det full koncentration och jag kommer fram i god tid. Hissen ner till spåret slutar fungera precis när jag ska åka ner. Efter viss förvirring visar det sig att brandlarmet gått och alla hissar står stilla. Jaha, då är det bara att lasta av Fina och springa upp och ner flera gånger för att få ner allt. Fina är alltid jobbigast för hon är så otymplig att bära i trappor.

Då kommer än en gång en ängel till min hjälp. Snygg och stark, han bär ner Fina med packning för trappan i ett nafs. Tack du vänlige okände man.

Det visar sig att jag helt plötsligt måste byta tåg på okända orter 2 ggr men lyckas med det. Båda gångerna är det små stationer med perrongerna i markplan som tur är. Att jag inte förstår varför eller om jag ska hinna med Hamburg tåget någonstans gör mig väldigt osäker och orolig. Efter den pärsen känns det som om jag klarar alla tänkbara tågproblem i framtiden.

Slutligen är vi på Hamburg tåget. Fina står i cykelvagnen på sin numrerade plats och jag slår mig ner på min bokade plats. Allt i god ordning. Än en gång: SJ lär, gör en studieresa med cykel.

Jag stannar två dagar i Hamburg och turistar. Alte stadt och nya Hafenncity är jättefint. Jag har jättekul när jag cyklar runt i Hamburg. Tror inte mina foton förmedlar hur fint där är.

Aj aj aj aj

Jag har blivit påkörd. Första olyckan och förhoppningsvis den enda på detta äventyr. Efter utflykten till pannkaksrestaurangen parkerade jag Fina utanför vandrarhemmet och vände mig om för att gå över cykelbanan. Det var mitt i rusningstrafiken. Då ser jag en mobilfibblande tjej som cyklar rakt mot mig. Jag skriker, hon tittar upp från mobilen och hinner bromsa in som tur är. Jag faller när hon kör på mig och får hennes cykel och Fina över mig. Uj aj vad jag slog mig. Det blir lite uppståndelse runt oss. Jag kan resa mig efter en stund och folksamlingen skingras. Den ytterst ångerfulla tjejen sopar ihop resterna av sin mobil.

Jag har diverse bulor och blåmärken på kroppen och skrapsår efter däck och stänkskärm på låret. Nu får jag användning för mitt förbandspaket, plåstrar om mig själv. Det är väldigt synd om mig. Tycker det är lite humor att efter 1600 km på cykeln bli påkörd när jag inte cyklar.

Jag tar det lite lugnt tills det är dags att lämna Utrecht och åka till Hamburg. Jag har funderat på min hemresa och tåg passar mig bäst. På Utrecht station finns ett kontor där man kan köpa internationella biljetter. Biljetten består av 5 (fem) olika biljetter. Fina har en platsbiljett som ska bindas fast väl synligt och en färdbiljett. Platsbiljetten kostade 4€ men färdbiljetten kostade inget. Jag själv har en platsbiljett också den 4€ och två färdbiljetter. Jag ska byta tåg en gång. Den extra färdbiljetten beror på att resan sker med två olika tågbolag och de har var sin biljett. Det går att åka till Helsingborg men det skulle innebära sex byten med av- och pålastningar av väskorna under tidspress. Det vill jag definitivt inte vara med om. Dessutom känns det tråkigt att avsluta mitt äventyr så abrupt, bättre att smyga hem bit för bit. Sammanlagt för alla biljetter betalar jag 87,31€. Bra tycker jag som var beredd på minst det dubbla.

Finas biljetter. SJ läs och lär. Det är inte omöjligt.

Fortsättning på dagar i Utrecht

2 september

Jag har klarat mig 2 nätter utan några större men (hoppas jag) på det Vidriga b&b och cyklar iväg tidigt på morgonen till mitt nya rum. Jag tror jag klarade mig eftersom jag skurade diskho, diskbänk och allt jag använde för att laga mat och äta innan matlagningen. Dessutom undvek jag att använda toalett och duschrum. Hittade en toalett lite undanskymd på bottenvåningen som var i lite mindre dåligt skick, kanske personal toa.

Jag längtar verkligen efter en dusch, är i stort behov av en. Enda nackdelen med det nya rummet är att det inte finns tillgång till kök men det är det värt för att slippa ifrån Vidriga b&b. När jag äntligen är framme är huset alldeles tyst och igenbommat. Det verkar som om ingen är hemma. Jag ringer upp värdinnan. Hon svarar att hon är på semester och att rummet inte är till uthyrning och slänger på luren. Fördelen med Airnb som jag bokat och betalat genom är att man får pengarna tillbaks men det tar några dagar och det hjälper inte mig nu.

Hur ska jag hitta annat boende och hur ska jag hitta tillbaks till Utrecht? Mobilbatteriet är som vanligt nästan slut, jag glömde ju ladda natten som gick. Hjärnsläppet är nära.

Det är bara att se glad ut och börja en trevande återfärd. Blir påhejad av en glad tjej som ser sverigeflaggan. Hon visar vägen och snart finns det skyltning till Utrecht.

På ett café får jag tips om ett vandrarhem. Blir salig när de har en säng ledig i ett 4-bäddsrum med toa och dusch. Här är lite trångt men rent och snyggt. Duschen var toppen.

Morgonens drama är över. Nu kan jag njuta. Ägaren tipsar om en restaurang en lagom bit utanför stan som serverar den holländska nationalrätten pannkakor och jag cyklar dit.

Hyreshus på vägen till Theehuis Rhijnauwen som restaurangen heter och ligger i Bunnik.

Utsikten från restaurangen:

Någonvill inte vara med på bild

men ångrade sig.

I Bunnik finns lämningar efter en romersk militärförläggning med rester av en borg och kyrkogård. Detta finns med på Unescos kulturarvslista. Jag cyklar runt lite men hittar inget som jag tror är från den tiden utan från senar tid.

Konsten finns hela tiden överallt i Nederländerna.

Dagar i Utrecht

31 aug 2015

Jag stapplar in på”The hostel &B Utrecht City” helt slut efter cykelfärden från Amsterdam. Det känns som jag tappat orken totalt. Jag får en chock när jag ser rummet – 20 st sängar med röda galon -madrasser och -kuddar i ett rum! Vilar mig en stund och går ut på stan för att äta.

Centrum av staden är jättemysigt och jag måste ha en karta för att hitta bland alla kanaler, torg och gator.

När jag kommer tillbaks tittar jag lite bättre på vandrarhemmet. Fy för, har nog aldrig sett ett så smutsigt och vidrigt ställe. Jakten på annat boende startar omedelbart, här kan jag inte stanna en minut mer än nödvändigt. Hittar ett rum utanför Utrecht inom cykelavstånd om två nätter. Det är bara att bita ihop och ta asbestkostymen på mig för att klara två nätter på detta ställe.

Jag överlever första natten och går ut på sightseeing. Domen i Utrecht är det enda jag känner till och den är lätt att hitta till. Tornet syns över hela centrum.