Cykeltanten - Part 8

Mot Utrecht

Att ta sig ut från Amsterdam var lika jobbigt och snurrigt som andra större städer. Från centrum ut genom bostadsområden, industriområden, förorter, industrier bara fortsätter. Det tar aldrig slut känns det som.

Detta verkar vara en sovstad. Är helt tom på människor. Det är varmt till och med ankorna är slöa och söker skugga.

Så klart Amsterdam tar slut till slut. Nästan omärkligt övergår Amsterdam till en liten ort, Abocude. Här cyklar jag förbi mestadels modernare hus.

Tycker det är så fint att man anknyter till historien med låtsashissanordningarna (om det är sådana, vet inte annars vad jag ska kalla dem) ovanför översta fönstren. Sådana hissgrejor finns på många gamla hus i Amsterdam.

Det finns inte minsta lilla antydan till klotter någonstans .

Till slut är jag ute på landsbygden. Cykelleden följer Angstelfloden. Jag tror vägen heter Molenveg och det syns.

Första gången en kanal som är lite grisig. Den luktar inte så gott heller.

Närmast en modern pumpstationer och den gamla i bakgrunden.

Dags för lunch. Jag är jättehungrig. Vid infarten till Baambrugge ligger Café De Punt vid kanalen. Gissa om jag blev glad när de hade glutenfri pizza!

Visar sig att holländsk och svensk pizza är inte samma sak. Hur kunde jag tro det? När jag hämtat mig från överraskningen äter jag med god aptit.

Vecht

Jag cyklar länge längs med staket och häckar. Nyfikna jag kikar in när jag kan. Det är flodbåtar och trädgårdar längs med kanalen. Här bor man. Nu förstår jag varför jag sett så många sopkärl i häckarna. Jag vill också bo på en husbåt, verkar så mysigt.

Infarten till Utrecht.

Utrecht – spännande att se vad jag har framför mig.

Amsterdam 2

Jag vill till Vincent van Gogh museet också så klart. Jag tar bussen till parken där flera museum ligger. Det är säkrast i denna stressade trafik med spårvagnar, bussar, bilar och cyklister. När jag ser kön till van Gogh blir jag trött. Inte en gång till. Det får bli van Gogh vid ett annat tillfälle.

Tips till dig som ska till Amsterdam. Kan du planera i förväg köp biljetter onlline till både Anne Frank och van Gogh lång tid innan. Skönt slippa köerna. Nackdelen är att det inte finns plats för spontanitet.

Utanför van Gogh pågår en annan utställning som är kul.

Det är svårt att fotografera för det är många människor på och runt kaninerna.

Det fanns många olika kaniner. Utställningen är en del i firandet av Miffy 60 års jubileum. Miffy skapades av en barnboksförfattare och konstnär i Utrecht, Dick Bruna. I Unicef Miffyshop finns Miffy i olika storlekar och modeller och jag vill bara ha. Tur för min budget att det är en omöjlighet för en långfärdscyklist att handla andra souvenirer än vykort.

Blir du trött kan du sitta ner en stund utanför museishopen i en mosaiksoffa.

Trivs inte riktigt med storstaden Amsterdam. I morgon ger jag mig av till Utrecht.

Amsterdam

31 juli

Hur mycket jag än trivs i Alkmaar kan jag ju inte stanna där resten av sommaren så efter en liten vecka ger jag mig iväg. Är man i Nederländerna måste man bara besöka Amsterdam så det blir mitt nästa mål.

Först vill jag besöka Bergen, en stad nära Alkmaar där konstnärer samlades runt sekelskiftet (förra) och lär ha präglat staden mycket, som Skagen ungefär. Staden är jättefin och pittoresk men man vet hur man tar betalt så jag fortsätter vidare. Till min stora förvåning (och lite oro) sviker orken mig efter en 2 mil trots en veckas vila. Kämpar på lite till och tar tåget i Heilo. Det är ju kul att se hur det funkar med cykel på tåg i ett annat land också.

Anländer till Amsterdam i hällande regn. Jag blir lite överväldigad av allt tutande, plingande och takten i trafiken. Det märks att jag kommit till en storstad. Gator, cykelbanor och trottoarer är fulla och den som inte följer rytmen eller velar lite om vilken fil man ska ligga i är inte populär. Jag får på moppo av uppretade cyklister mer än en gång när jag letar mig fram på darrande och vingllga hjul till mitt vandrarhem.

På vandrarhemmet får jag besked i receptionen att man inte får bo där om man är över 40 år! Man gör ett undantag och jag får bo där mina två bokade och betalda nätter om jag uppför mig och inte får några klagomål! Åldersdiskriminering på hög nivå tycker jag. Om det inte vore så svårt, nästan omöjligt att få tag på rum hade jag gått därifrån omgående. Receptionisten påstår att informationen finns på vandrarhemmets hemsida däremot inte på bokningsföretagets sida.

På kvällen vandrar jag runt längs kanalerna och njuter. Upptäcker att det är pridefestival i Amsterdam och det är fullt med konst,musik och aktiviteter. Inte konstigt det är svårt att få tag på rum.

Jag passerar en restaurang med bra priser och de har risotto på menyn. Evigheter sedan jag åt något riktigt gott och glutenfritt så jag kastar mig in. Resultatet blir 3 -4 matskedar risotto för 9,50 € och ett glas vin 6,75 €. Oj så gott det var och oj så jag njöt. Utanför restaurangen, Envy ser jag Guide Michelinmärket. Restaurangen har fått utmärkelsen Bib Gourmand läser jag. Jag har varit på en Guide Michelinrestaurang!

Amsterdam var Anne Franks hemstad och jag går till museet på morgonen strax efter att de har öppnat. Kön är lång, runt en kyrka och ett torg innan den viker av in på rätt gata. En museivakt berättar att det kommer att ta ca 5 timmar innan min del av kön kommer in!

Vi har väldigt trevligt i kön med både skratt och allvar. Besöket är känslosamt för många. Vid torget tittar vi på hur man förbereder för kvällens musikuppträdande. Tälten förankras rejält.

Efter tre timmars köande är jag inne i museet. Det är samma byggnad som Anne Frank och hennes familj + några personer till gömde sig i. Rummen är kvar och man går igenom hela lägenheten. Rummen är tomma. Här levde dessa människor i två år innan de förrådes och deporterades till olika koncentrationsläger. Jag går omkring med en klump i magen. Världen får aldrig glömma nazismens vidriga dåd. Det är vår skyldighet att ha ögonen på oss själva och andra människor för att stoppa allt sådant tänkande.

Long time, no see

Saknat mig? Undrat om jag har försvunnit ut på någon pold eller ännu en gång cyklat vilse?

Jag har befunnit mig ute i internets okända ödemark bl.a. norra Tyskland och inte haft någon möjlighet att skriva och berätta om mina äventyr. Det finns så mycket att berätta från Amsterdam, Utrecht och min återresa.

Lite smakprov så att ni inte ger upp i väntan på mera. Det kommer jag lovar.

Fortfarande i Alkmaar

Hej alla medresenärer

Jag vaknar till varje morgon av ett plingande.

Det tar lite tid innan jag förstår vad det är. När kanalbron utanför mitt fönster ska öppna och släppa igenom båtar blir det rött för cyklisterna och då varnas det med ett plingande. Den rödbruna asfalten markerar cykelbana.

Min trevliga värdinna Rixt älskar djur och jobbar på en getfarm. Här är hon med en av sina ankor.

Hennes trädgård är som ”the secret garden” mest för djur men jag tycker den är mysig .

Ankorna ska få en större bur och område. Rixt ska också göra en damm åt dem. Nu har de en plaskdamm för barn att leka i.

Längst bort nedanför skjulet går kanalen. På andra sidan har grannen några får och ibland hörs deras bääh. Helt ok inom stadsplanerat område . Rixt trädgård ligger 30 cm under havsytan.

En dag tar Rixt med mig på en tur i stan för att visa några av sina finaste vyer.

Det gröna huset är från 1500-talet och ingick i stadens försvar mot spanjorerna. Kanonlucka på översta våningen till vänster om fönstret.

Bästa utsikten över osttornet

The Beatles

Hej alla medresenärer

Inte visste jag att det finns ett Beatlesmuseum i Alkmaar. Det måste jag ju besöka.

Oj så förolämpad kassörskan blir när jag frågar vad Beatles har för koppling till Alkmaar. Museet visar delar av en samling som en Beatlesfan har fått ihop sedan tidigt 70-tal. Det är inte grejor auktoriserade av Beatles Applebolaget utan Beatlesgrejor överallt ifrån.

Milde tid så galna vi var. Vilka grejor det fanns! Strumpbyxorna! Hårspray! Svårt förstå idag vilken betydelse The Beatles hade. Några saker av de jag har fanns i butiken och de priserna de hade där bådar gott för den dagen jag vill sälja. ????

Alltid kul att med lite nostalgi.

Efter besöket fortsatte jag strosa runt i stan.

Nu har jag äntligen förstått varför holländare inte använder hjälm. De cyklar som vi går, inte som cyklar.

Alkmaar

Hej mina medresenärer

23 juli

Medan jag tar ner tältet och packar mina väskor för att lämna Petten, står jag under intensiv bevakning av två pojkar 5-6 år. De kikar fram bakom grannhusvagnen men försvinner så fort jag tittar dit. När jag är så gott som färdig kommer deras mamma och bjuder på te. Jag blir intervjuad om allt runt min cykelfärd och föräldrarna spelar gitarr och sjunger några Beatleslåtar. Tyvärr måste jag bryta upp, ska vara på b&b i Alkmaar ca 20 km söderut mellan kl 12 och 13 och jag har ingen aning om hur lång tid det tar.

Vägen dit visar sig snart vara fantastisk.

Sanddynerna är skyddade och det är bara tillåtet att gå eller cykla på speciella leder. Bitvis är de inhägnade och bevakade med kameror. Holländarna är väldigt stolta över klitterna och vårdar dem noga. I denna inhägnad betar kor och det varnas för de vilda korna som kan anfalla människor.

Det börjar regna och jag anländer (än en gång) dyblöt till ett B&B.

På fredagen är det ostmarknad i stan och jag måste dit. Cyklar såklart fel och hamnar på mysig gata längs en kanal. Utgång från lägenheten direkt till cykelvägen och kanalen.

För att komma rätt måste jag ta den lilla färjan över kanalen. Den går i ett och är gratis.

Ostmarknaden är litet skådespel på ett avspärrat torg med presentation på tyska och engelska. Denna ostmarknad var allra först i världen.

Osten vägdes i ett torn

som syns över nästan hela centrum. Osten vägdes och auktionerades ut genom att olika lag sprang bärande på ostar. Lagen var vitklädda och deras hattar hade olikfärgade band runt kullen. Det lag som var snabbast vann just den auktionen. Det gällde för köpmannen att ha ett starkt och snabbt lag. Det var svettigt att bara titta på.

Här följer lite ostmarknadsbilder:

Efteråt strövade jag runt lite i centrum

På vägen tillbaka till mitt b&b cyklade jag genom en park som var ett virrvarr av cykel vägar och kanaler. Upplagt för att cykla vilse men jag hittade rätt till slut.

Sol, sommar och blåst så klart

Hej alla medresenärer!

Måndag 20 juli

Solen skiner och jag vill fortsätta ut till kusten. På den vindskyddade campingen är det härligt. Innan vi ger oss iväg måste jag säga adjö till de nya vännerna. Jag blir bjuden på kaffe och vi har mycket att prata om. Tiden går fort och vi vinkar farväl.

Jag verkar vara mitt i tulpandistriktet. Fälten är fulla med vissnande tulpanblad där lökarna ska grävas upp.

Callansoog har många rekommenderat. Verkar vara en motsvarighet till Båstad med en större befolkningsökning på sommaren. Jag hör mycket tyska och har sällan sett så många cyklister vid knutpunkterna som här, rena trafikstockningen och parkeringskaoset. Jag viker av söderut längs kusten och börjar känna mig hemma. Dynerna påminner lite om klitterna i Ängelholm.

Till vänster har jag en annan blomodling, kan det vara liljor?

Julgranar i Danmark, Rhododendron i Tyskland, tulpaner och liljor? i Holland. Det är många odlingar jag sett från cykelsadeln.

Jag kommer fram till en camping De Leppelar, där man tältar i klitterna.

Svårt och krångligt hitta ”rätt” plats. Jag vill ha lite vindskydd för tältet men här är nästan överbefolkat. Känns som om större delen av Nederländernas befolkning plus lite tyskar är här.

Den här gropen trodde jag skulle vara lugn men fy vad jag bedrog mig. Fick staga upp tältet med extra linor. Kommer inte ihåg när jag använde dem senast.

Nästa dag fortsätter Fina och jag söderut och hamnar i Petten på en lugn och vindskyddad camping. Jag har tur, de har en plats ledig i två nätter. För första gången har jag en elplats och snickrar ihop sladdarna så jag kan ladda alla apparater (berättade om det i Leeuwarden).

Mycket bra, förenklar mitt liv betydligt.

Den här kompisen låg utanför tältet på morgonen. Verkar väldigt orädd. Är kanske en campingkanin.

Många olika djur på besök.

Eftermiddagskaffe på gång. Kaka också så klart

Här sitter jag i eftermiddagssolen och planerar den fortsatta färden.

Afsluitdijk

Hej alla mina medresenärer

Fredag 17 juli

Så har äntligen dagen kommit för en av de stora grejerna för mig i Nederländerna: att cykla på den ca 30 km långa invallningen som skapade Ijsselmeer. Som jag sade tidigare heter den Afsluitdijk på Nederländska. Vallen ska höjas på grund av att havsvattennivån stiger samtidigt som vattenmängden i Ijsselmeer ökar från floder och kanaler så att ännu fler litrar måste släppas ut i Nordsjön. Det är kanske kubikmeter som gäller?

Jag ger mig glatt iväg efter att ha diskuterat dagens vindprognos med en cyklande holländare på campingen. Han cyklar andra hållet och tog sig över igår.

Här börjar diket trodde jag men visade sig vara en helt vanlig gångbro över vägen.

Äntligen! Nordsjön till höger efter att jag klättrat upp på vallen och Ijsselmeer på vänster sida.

Slussen vid norra sidan av diket. Jättestor. En likadan finns vid andra änden.

Ungefärhalvvägs över finns en liten ö, Breezanddijk med info/utställning om diket, cafeteria, utsiktstorn och andra nödvändiga turistfaciliteter.

Statyn visar en av byggarna som lägger basaltstenar på utsidan av vallen.

Vinden har tagit i rejält men jag bestämmer mig för att fortsätta över till andra sidan. Vem vet hur det är imorgon? Dessutom trivdes jag inte riktigt på campingen i Harlingen.

Vinden bara fortsätter att öka allt eftersom. Det slutar med att jag går med Fina och packningen ca 10 km.

En evighetslång väg som aldrig tar slut känns det som.

Slussen i södra änden släppte ut vatten i Nordsjön. Jag såg hur kraftiga dammluckorna är då de var delvis uppdragna. Ett sådant där läge då jag känner mig väldigt liten och ödmjuk inför naturens krafter.

Klockan börjar bli mycket och närmaste camping ligger ytterligare 10 km bort i Westerland. Hittar dit utan gps med hjälp av vänliga människor och anländer 19.10. Receptionen stängde 19.00 men allt ordnar sig utan alltför mycket krångel, som det brukar här i Holland.

I närheten ligger ett samhälle som låter som flodhäst, Hippolytushoef och dit måste jag ju bara för namnet om inget annat. Lite större ort med en glassbar där jag kan få min efterlängtade milkshake.

Så här ska vägvisare för cykelbanorna se ut. Hör ni det planerare i Helsingborg. Den övre blå skylten gäller för en B – väg som bilisterna använder.

Jag fortsätter vidare mot kusten och hamnar utanför byn Het Zand på en bondgårdscamping efter tips på den lokala puben. Något jag inte provat men är populärt i Holland. Det var väldigt enkelt men trevligt. Visar sig att jag inte kommer överens med gårdens tupp och hans tidiga galande, så bondgårdscamping är nog inte något för mig.

Detta är en avfolkningsbygd och livsmedelsbutiken inne i Het Zand (är det inte ett underbart namn?) visar sig vara nerlagd. Den har öppet en eftermiddag i veckan för utlämning av onlinebeställningar. Jag måste äta på puben som har ett bra kök.

Supertrevligt gäng på campingen. Vi hade det mycket kul tillsammans.

Harlingen

Hej alla medresenärer

Jag lämnar Jantina och hennes B&B stärkt till både kropp och själ för att cykla vidare ut mot kusten. Närmaste målet är Harlingen där invallningen av IJsselmeer börjar eller slutar, vilket man vill, 10 – 15 km söderut . Avslutsdiket heter det fritt översatt.

Cyklar än en gång genom Leeuwarden och vinkar adjö.

Kyrkan såg ut som lutande tornet i Pisa.

Stora fina jordbruk ligger längs cykelbanan.

Nederländska tänkande angående infrastruktur. Närmast i bild Fina på cykelbanan. Bilen kör på gamla huvudvägen, kallas idag B – väg, oftast max 60 km/tim. Långt borta vid väderkvarnen syns trafiken på vad som i Sverige motsvaras av motortrafikled. Där får man inte cykla i Holland heller har jag lärt mig. En fil i vardera riktning. Ibland går cykelbanan på B – vägen. Verkar som om man tänker igenom och planerar för alla typer av trafik när man bygger nya vägar. Cykeln har samma status som motortrafiken. Det gillar jag. Önskar fler länder tänkte så.

Kommer till Franken. Där är så fint så jag nästan trillar av Fina. Jag brukar få tips om trevliga platser men denna var jag helt oförberedd på.

Och så har de något av det godaste kaffe jag druckit på länge. Det är vispgrädde i lilla skålen uppe till vänster.

Blomsteräng mellan körbanorna.

Första riktiga stranden jag ser i Nederländerna och vid Nordsjön också. Promenad uppe på vallen utanför campingen för att röra lite på mig. En camping utan gästkök och uppehållsrum. Jag blev alldeles paff. Min tältgranne cyklar norrut och säger att så är det överallt söderut. Eget toapapper ska man ha också! Av en slump var jag försedd.

På kvällen cyklar jag in till Harlingens centrum. Längs infarten/kanalen har man byggt nya hus som har drag av den gamla bebyggelsen.

I city är det årets marknad till 19.00, en helt vanlig torsdag. Fullt med olika stånd längs kanalen, fullt på serveringarna, massor med människor och kören sjöng för fullt allt från Beatles till tysk oumpaoumpa. De sydamerikanska indianerna hade ett stånd med saker jag kände igen från svenska marknader.

Jag har tur som råkar på sådana här arrangemang. Denna cykelresa är tuff och kämpig många gånger men oj så rolig.