Danmark | Cykeltanten

Änglar fortsätter komma i min väg

Turen är med mig, det finns ledigt rum på vandrarhemmet. Den vänlige mannen Sören i receptionen ser nog på mig att jag är ganska slut. Jag blir erbjuden en kopp kaffe och en tidning för att koppla av när jag burit upp all packning på rummet.

Sören ger mig en smart karta över centrum med väsentliga butiker mm utmärkta. Han visar även var cykelverkstaden ligger och erbjuder sig köra Fina dit då han ska något ärende ditåt dagen efter. Han tar Fina med sig på tillbakavägen. Allt verkar självklart och utan någon ansträngning för honom men jag faller nästan i koma av lättnad och glädje. Slippa leda Fina ett steg till!

Visar sig också att livsmedelsbutikerna är öppna på söndagar. Fjerritslev är en större ort än vad jag kunnat ana med apotek, Matas, tv och radiobutik och allt annat du kan tänkas behöva.

Måndag stannar jag, tisdag är det en regnig dag så jag stannar. Onsdag vill jag iväg. Kan inte slappa på detta viset. Då kommer jag aldrig någonvart, borde vara i Tyskland vid det här laget, och mer av denna sorts tankar drar igång.

Tisdag eftermiddag dyker en svensk cyklist upp. Han är genomblöt och jag är glad att jag stannade. Han cyklar Limfjorden runt och kommer från Thisted som är mitt nästa mål. Han har cyklat mycket racer och är präglad av det. Jag får reda på hur dumt jag kört, så fel saker jag har med, att jag har alldeles för mycket packning, har fel däck osv. Jag bara måste ha den och den kartan som man köper i Köpenhamn (som han har). Han ger mig några kartblad som han inte behöver och lite tips om har jag ska köra till Thisted.

Onsdag morgon, hm förmiddag trampar jag iväg trots prognos med upp till 18 s/m i byarna. Motvind. Efter 1,5 km vänder jag tillbaks till vandrarhemmet.

Jag rekommenderar verkligen detta ställe. Outstanding servicenivå i alla lägen av all personal. Rent och snyggt, bra sängar. Bra pris. Vänligt och trevligt bemötande oavsett problem. Ligger bra till för utflykter på olika håll och med olika inriktning. Från Ålborg runt Limfjorden, fantastiska naturupplevelser eller underbara stränder, pick a choice.

????? med ?

Det jobbas för fullt i receptionen för att hjälpa gästerna.

Min fika- och tidningsläsarhörna mitt emot receptionen.

Nu har jag börjat fundera på vad som hände i söndags och varför jag tog slut. Det var inte så isolerat och långt som jag tyckte har jag listat ut.

Översta krysset där jag fick punkteringen. Vid nästa kryss träffade jag Änglarna som gav mig skjuts till nedersta krysset där jag träffade nästa ängel på vandrarhemmet.

Kanske har jag pressat mig för hårt. Det har varit motvind hela vägen från Grenå. När jag kom till Skagen vände vinden så det blev fortsatt motvind och vilken vindstyrka sedan. I morse kände jag att nej, nu är det stopp. Detta ska vara njut och trevligt, ingen uthållighetstest där jag ska bevisa något för mig själv. Jag har glömt bort meningen med mitt cyklande och hamnat i något envist framåt marsch.

Nu visar väderprognosen bara positiva spådomar framåt i tiden med början i morgon.

Det gillar vi.

Må så gott

Mardrömmar och änglar.

Hej kära medresenärer!

Jag trampar glatt iväg från Svinklövens camping. Bokskog, fågelsång, sol och asfalt uppväger den vanliga blåsten. Campingens butik var inget att hurra för men jag tyckte jag hade mat så jag skulle klara mig. Det dyker snart upp en ort med en købman där jag kan proviantera. Ris, buljong, pasta mjukost och tonfisk kommer man långt med.

Snart viker leden av från den asfalterade vägen in på en grusväg ?. En häftig backe där regnet gjort rejäla fåror i grusen leder ner på heden och klitterna syns på avstånd. Fritt framför sekundmetrarna. Här blir det asfalt väg igen.

Fina känns konstigt tung och går inte att styra ok när jag kommit in på asfalten. En av mina farhågor har inträffat – punktering!

Åtgärd 1: lasta av alla väskor och pumpa däcket. Verkar funka så jag lastar på igen och trampar iväg. Det var bara en kortvarig lösning men värd att prova. Jag kunde ju haft tur.Åtgärd 2: använda den fantastiska automatiska punkteringsgrejen på flaska med goja som tätar hålet. Ska sprutas in i ventilen och täta inifrån. Utmärkta rekommendationer från försäljare och toppenbra bruksanvisning på flaskan. Medlet är nog bra om det passar på ventilmunstycket vilket det INTE gjorde på Finas. Jag tänkte en snabb tanke på hur bra det varit att göra allvar av kolla detta hemma innan jag åkte. Inte bara tänka att jag skulle,borde, försöka hinna med osv.

Åtgärd 3: laga punkteringen här och nu. Inget alternativ med stelfrusna och ovana händer. Teoretisk kunskap, se snabb tanke Åtgärd 2.

Åtgärd 4: gilla läget och gå. Det är ju asfalt.

Det kommer enstaka bilar och kör om mig så vägen måste leda någonvart. Jag hejdar en joggande kvinna och frågar efter närmaste ort. Hon hänvisar till några hus ”uppe vid vägen” där jag kan fråga. Jag fortsätter gå i motvinden. Äntligen några buskar vid sidan där man kan kissa lite i skymundan bara man ser upp

Uääh! Såg den inte förrän jag hade kissat

Tillbaka på vägen så har Fina blåst omkull utanför vägen och jag får kämpa ordentligt för att få henne på rätt köl. Jag är livrädd för fler ormar och vill inte trampa på någon. Efteråt vet jag att det var här jag tappade min fina svenska flagga.

Jag stoppar en träningsracercyklist. Han tittar på hjulet och säger att jag har en riktig stor skidirøv där. Berättar att närmaste cykelverkstad finns i Fjerritslev och att det är söndag. Allt är stängt.

Hjärnsläppet slår till och världen blir helsvart.

Jag kommer på att jag har alldeles för lite vatten med mig. Jag måste välja mellan koka ris eller dricka. Om jag dör här ute i ödemarken går det högst ett dygn innan någon hittar mig räknar jag kallt, lugnt och logiskt ut. Dessutom dör man inte på ett dygn av utmattning, törst eller matbrist.

Himlen är fortfarande blå och solen lyser när jag tittar upp och

vinden blåser lika mycket så jag fortsätter trava på. Inte kul stanna här ute i blåshålet. Enda alternativet är framåt.

Efter mil (känns det som) börjar skogen och vägen delar sig. Cykelleden till höger och grus. Asfaltvägen rakt upp in i skogen, tuff backe. Vilken, vad, när, hur? Var ligger Fjerritslev, hur många mil bort? Var är jag? Min förmåga att orientera mig är helt bortblåst.

Ett par i bil stannar vid vägskälet och tar fram en karta. Jag rusar dit och frågar om vägen. Vi kommer gemensamt fram till att bästa vägen till Fjerritslev troligen är asfaltvägen. Jag tackar för hjälpen och börjar trava uppåt backen med Fina.

Då händer det!

Änglarna i bilen erbjuder skjuts till Fjerritslev. Mannen lastar Fina och väskor i bagaget. Kvinnan matar in Fjerritslev i gpsen. Hunden Lisbeth nosar lite på mig sedan blir jag godkänd.

Dessa underbara änglar kör mig till vandrarhemmet I Fjerritslev. Fantastiska människor.

Önskar jag kunde göra något för dem mer än att säga ett stort och varmt tack.

Foton inlagda

Hej mina medresenärer

Nya foton. Du får gå tillbaks ända till Gomorron om du vill se alla.

Nu håller jag på att samla ihop mig efter söndagens äventyr som var en rysare med ett underbart slut. Jag har vilat 3 nätter på vandrarhemmet i Fjerritslev och fortsätter troligen färden imorgon beroende på vädret som vanligt.

Läs den spännande historian i nästa inlägg på Cykeltanten.

Må så gott

And the force was with me – not fortsättning

Hej kära medresenärer!

Redan? Yup! Ibland så…

Efter en go natt på vandrarhemmet i Hirtshals hamnade jag på Grönhöj Strand camping ??. TV i hytten annars inget speciellt. TV tycker jag numera är jättekul bara det rör sig i rutan. Bra övning också i dansk hörförståelse.

I Lökken kom ett gäng herrar ifatt mig. De hade också cyklat från Hirtshals men mycket snabbare än jag med min packning. Försökte fotografera på hur sanden fög på vägen ner mot stranden.

Cykelleden går nere på stranden förbi badehytterne. Sedan fortsätter den i ca 2 mil. Här blåste det och det var för tungt att cykla i sanden för mig. Herrgänget hade pausat inne i Lökken och varvade mig med glada hejarop. Efter ca en mil kom jag fram till första infarten från stranden. Jag hade mött ett fåtal bilar och husbilar och några hundrastare annars var det tomt. Första camping var Grönhöj camping och här blev jag i två nätter.

Damen i receptionen rekommenderade mig följa ”stig 100” för att slippa kämpa ytterligare en mil på stranden. Glad i hågen trampade jag iväg. Jag vet inte om det var ett misstag jämfört med cykelleden på stranden. Det var i alla fall en varierad terräng. Första halvan verkade vara en barkflistäckt avancerad mountinbikebana.

Detta är bara startbana för att invagga cykeltanter i säkerhet. När jag kommit så pass långt att vända om inte var ett alternativ då började mountinbiketräningen på allvar. För första gången på dessa mil var jag rädd en kort bit. Till höger ett stup ner i en å och till vänster en jordvägg rakt upp med den smala stigen mitt emellan. Stigen var så smal att jag var tvungen att cykla. Halvvägs över började jag tappa balansen och lade Fina och mig mot jordvallen. Där låg vi en stund och samlade mod. Sista biten gick det bra puh ?

Resten av cykelleden var mer civiliserad och gick mestadels genom fin skog. Känslan av att vara helt ensam långt inne i stora skogen bryts ibland av lite udda saker t.ex att leden är en väl organiserad träningarna med utegymprylar här och var.

Denna känsla av ensamhet får jag ofta i skogarna jag cyklar genom och blir alltid överraskad av plötsliga bevis på mänsklig närvaro. När jag sedan tittar på kartan finns bebyggelsen, oftast sommarstugeområden i närheten.

Var inte orolig hjärtat. Du vet att gräs i mitten på leden brukar betyda att vi närmar oss civilisationen.

Det blåste lika trist som vanligt och kom någon regn/hagelskur. Då gäller det att snabbt hitta regnkläderna eller en bra plats att ta skydd på.

Allt är väldigt organiserat och fint i många av skogarna. Följ bara rätt pil.

Obs! Brevlåda på trädstammen framför buskarna

Välansade diken på båda sidorna av vägen. Jag undrar vem som sköter allt.

Vi kallade dem för mormors glasögon. Tror de heter teveronika.

Det var nu jag hamnade på Rødhus camping.

Dagen i dag har varit en vandringen dag. 75% av sträckan har det inte gått att cykla. Löst grus uppmjukat av allt regnande + motvind är ingen bra kombination. Känns som om Finas däck är alldeles för dåligt pumpade och det blir väldigt tungt att trampa. Då går vi. Och går. Och går. Och stannar i backen för att andas, ibland även på plana vägen när motvinden kräver det.

Äntligen en plats att sitta på för lunchpaus.

I dessa lägen börjar jag fundera på varför jag gör detta. Måste ju vara lite nördig på något sätt. Verkar vansinnigt utsätta sig för dessa strapatser.

Då händer det! Jag kommer i lite lugnare vind, underlaget är bättre, mina vänner fåglarna sjunger och landskapet är bara vackert. Jag fylls av glädje, blir en såpbubbla som svävar o kring av lycka.

I natt sover jag på Svinklövens camping. Än så länge ??.

Må så gott vänner!

and the force was with me – not

Hej mina medresenärer!

Rødhus klit camping: ?, dåligt bemötande, ingen värme i hygienbyggnaden.

Blogga utan bilder känns inte bra. Det saknas en dimension för att fylla ut orden. Har kameran bredvid mig och följer albumet när jag skriver.

Nej jag hade ingen tur med vädret. I Hirtshals vände vinden från nordlväst till sydväst så min efterlängtade medvind dök inte upp. Variationen strand – hed – skog fortsätter.

Skylten dyker upp lite här och var. Denna gång i Lönstrup. I lugna hörnor är det härligt att pausa.

Ibland dyker en riktig guldpärla upp helt oväntat som en liten liten sjö med näckrosor.

När cykelleden framåt ser tuff ut krävs en chokladbit eller två för att samla kraft.

Så dyker en lugn och solig rastplats upp och det är lunchdags.

Träffade några pensionerade danska lärare som vandrade Jylland runt. De tog en vecka då och då och vandrade så långt de hade lust.

Fortsättning följer. Nu ska jag packa väskorna så Fina och jag kan ge oss ut på fler äventyr.

Må så gott

May the force be with me

Hej mina medresenärer

Denna cykeltur har blivit en kamp mot naturens krafter. Jag har kämpat mig till Hirtshals i enorm motvind. Glöm inte mina 35 kg packning, nåja har nog minskat till 33 kg.

Tanken att sova i tält har jag övergivit. Det övergår min förmåga att sätta upp tältet i vinden. Det blir camping stugor, vandrarhem och vad jag hittar.

Ovanpå detta så säger väder prognosen att det ska regna torsdag, fredag, lördag, söndag …..

Kanske har jag lite medvind idag. Då försöker jag cykla till Lökken. Med de senaste dagarnas takt blir det inte någon Nordsjön runt inte. Tur rundan finns kvar nästa år.

Träffade en tysk man som cyklar Västkustleden norrut. Han funderade på att ta tåget till Skagen på grund av vädret.

Leden från Bunken Strand var vacker. Gick genom skogar och hedlandskap . Passerade Råbjerg Mile på läsidan. Där såg jag hur den vandrar.

Efter hela 17 km vacklade jag in på Skiverens camping där de hade ledig stuga tack och lov.

Gårdagens etapp gick till Hirtshals via fortsatt vackert landskap med skog på ena sidan av leden och hed på andra sidan. Längre bort följer klitterna. Vid lugna platser var det varmt och skönt som en bättre sommardag. En bit av leden inne i skogen var höga, stora jordkällare. Ingångarna var numrerade. Var kanske något militärtisk kvarleva från andra världskriget.

Blommande ginst lyser upp i skogen. Verkar som om den växer vilt här.

Önska mig medvind och uppehåll inför dagens strapatser.

Pingsten

Hej mina medresenärer!

Jag lämnar Skagen och Bunken Strand camping i morgon. Bunken är ännu en camping jag ger ?????. Toppskick, snyggt o trevligt. Lånade ut ett täcke till mig 2:a natten i tält för att jag inte skulle frysa ihjäl.

Här är så vacker natur så jag blir alldeles lyrisk. Om någon vecka eller så kommer jag att stoppa in bilder i texten. Nu bara skriver jag.

Pingstafton cyklade jag in till Skagen för att turista. En lätt liten tur på 1 mil ca i värsta motvinden. No problems det blir medvind hem. Tji fick jag, vinden hade vänt och det blev dubbel kamp.

Leden in till Skagen var så vacker att jag njöt trots vinden. Mötte många danska cykelsällskap. Lite här och var på rastplatser satt man och picknickade. Jag tog omvägen till Den Tillsandade Kirken. Gick upp allra högst i tornet på klaustrofobisk trappa. Tog den baklänges ner.

Svalorna bodde på näst högsta våningen. Ingen av dem ville vara med påbild.

Utsikt från översta våningen.

En liten ljugande mitt i solen.

Väl i Skagen började hungern tala till mig. Gick längs gågatan, mycket folk och många öppna butiker. Så många klädbutiker det finns på en sådan liten ort. Kommer fram till ett torg och musik dånar. Lunchar i solen på torget till Vad gör vi nu, lille du och andra Gasolin/Kim Larsen låtar. Ett lokalt band med stor speglädje. Gissa om jag njöt .

Är man i Skagen måste man ut på Grenen. Fina fick inte följa med hela vägen så jag gick i blåsten de sista 5 km ut. Jag blev än en gång tagen av naturen. Kändes mäktigt att ser Kattegatt och Skagerack slår ihop. Jag var ganska trött så det blev traktorfärd tillbaks.

Minne från 2:a världskriget på väg ut till Grenen.

Hoppade på Fina och vår färd till Bunken Camping började. Väl ute på heden igen bland klitterna mötte vi flera av sällskapen vi mött tidigare. Två gånger måste jag styra ut i terrängen för att undgå att krocka med glada livade cyklister. Några sällskap satt kvar ute på rakt platserna och dansade och sjöng. Jag blev inbjuden till en av festerna och stannade en stund. Vägen hem krävde sin kvinna. Det blev 4 mil i motvind på min tänkta slappisdag.

Idag fortsatte jag turistandet. Cyklade till Kanderenden för att titta på kandestener. Ett speciellt naturområde som är fullt av klitter och speciella stenar på stranden.

Därefter blev det Råbjerg Mile, den vandrande sanddynen. Ingen liten sandhög. Uppe på den förstod jag hur lätt det skulle vara att gå vilse i en öken. Än en gång naturen, naturen, naturen.

Jag (eller mina fötter) bara älskar mina Keensandaler. Bästa, skönaste sandaler jag haft. Enda nackdelen jag kommit på hittills är att mina fötter kommer att få väldigt rolig solbränna. Om det blir sol …..

Nu väntar nya vägar imorgon. Väskorna är packade. Jag har nått etapp 1 på min resa och följt Östkusten, cykelled 5. Nu överger jag 5:an och kommer att följa 1:an, Västkustleden.

Hur det kommer att bli med internet de närmaste dagarna vet jag inte men ge inte upp. Jag återkommer.

Det har funnits stunder när jag tvivlat på att jag skulle nå Skagen. Nu har jag gjort det!

Vi ses

Godmorgon

Bunken Strand camping ?????

Ska vi hälsa på på Rödegransvej 321?

Nja det ser ut som om hon sover fortfarande. Vi väntar lite och äter frukost i tvrummet i stället.

Där är så härlig utsikt.

Shoppingen i Frederikshavn var riktigt kul. Ovanligt se så mycket människor och affärer sen. Vad ska vi med alla grejor till? Alla kläder? Slog till på stort och lunchade på mysigt ställe med fika och glutenfri god kaka efteråt eftersom regnade. Glutenfritt är inte så vanligt i Danmark men kommer mer och mer. Trevlig personal var där också som tyckte min cykling var kul.

Längesedan vi såg sådana här skyltar. Nilstrup norr om Frederikshavn.

Eftersom jag kom iväg sent så var det lunchdags efter bara 1,5 mil

Äter som en häst numera och pommes frites som jag skytt tidigare, slinker glatt ner

Granne med Ankeborg?

Här följer lite bilder från cykelleden upp till Bunken Strand

Och några nerifrån stranden

Mycket vind och mycket vackert. Ljuset är fantastiskt. När jag gick ner mot stranden var husvagnarna längre bort rosafärgade, nästan som en flamingoflock i solnedgången som skymtade mellan molnen.