Det är med stor spänning jag cyklar av färjan i Harwich. Känner mig helt förvirrad i trafiken. Följer efter en cyklande engelsk familj jag träffat på båten och allt går bra. Snart skiljs våra vägar åt och jag befinner mig återigen i det förvirrade tillståndet. Strax intill ligger ett motell och jag förväntar mig att de har kartor där. Det har de inte.
I mitt lätt förlamade tillstånd frågar jag två manliga cyklister om jag får haka på dem. Två trevliga och charmiga gentlemen som strax blir tre när en till ansluter sig. De förbarmar sig över mig och det är ok för mig att haka på dem.
Det var en Höjdargrej! Först får jag veta att jag inte behöver cykla långt in i landet för att komma runt de två breda flodmynningarna Stour och Orwell. Det går färjor. Hurra. Där slapp jag många pedalkilometer. Sedan utför de mirakel!
Ända dit bort ska vi
i denna lilla båt. Inte för att jag förstår hur vi ska få plats med alla väskor, cyklarna och oss själva. Jag behöver bara ta det lugnt och lasta av väskorna från Fina så vips är allt ombord. Vilket team dessa män är!
Hamnen för färjan i Felixstowe ligger i ett naturreservat. Där finns ingen hamn med brygga utan båten kör bara rakt upp på stranden som består av små stenar. Där lastar mina gentlemän av all packning och alla cyklar. 
Vilka underbara människor dessa Män!
Vi cyklar vidare till för att leta upp nästa färja som går från andra sidan Felixstowe till Bawdsey. Vi är alla lika spända på hur det färjeläget ska se ut. Båten är ännu mindre än den förra. Allt går lika smidigt som föregående på- och avlastning. Skönt att det fanns något liknande en brygga att ta iland allt på. De fantastiska tre männen fixar allt i ett nafs Igen! 
Att säga tack känns inte nog för hur ni hjälpte mig men är det enda jag kan säga. Jag önskar er allt gott.
Jag hittar Cykelväg nr 1 och ger mig ut på engelska landsbygden.
Fina och min första lunchpub.
Ibland ser vägen ut såhär och 
ibland såhär. Det är lika mycket trafik på båda så jag tror inte någon är cykelbana.
Här går lite bacon och bökar. De ser ut att trivas.
Så här bor de. Stora fält är fyllda med deras hus. Det är väldigt varmt och jag undrar hur varmt det är under plåten?
Jag är på väg till vandrarhemmet i Blaxhall. Det ska vara ca 25 km att cykla dit. Jag lyckas köra vilse (passerade grisarna tre ggr) och det slutar med dagsrekord på 47 km.
Intar min säng på vandrarhemmet helt utmattad.
Må så gott