Etikett: Friesland

Hej alla medresenärer

Jag lämnar Jantina och hennes B&B stärkt till både kropp och själ för att cykla vidare ut mot kusten. Närmaste målet är Harlingen där invallningen av IJsselmeer  börjar eller slutar, vilket man vill,  10 – 15 km söderut . Avslutsdiket heter det fritt översatt.

Cyklar än en gång genom Leeuwarden och vinkar adjö.

                               Kyrkan såg ut som lutande tornet i Pisa.

                           Stora fina jordbruk ligger längs cykelbanan.

Nederländska tänkande angående infrastruktur. Närmast i bild Fina på cykelbanan.  Bilen kör på gamla huvudvägen, kallas idag B – väg, oftast max 60 km/tim.  Långt borta vid väderkvarnen syns trafiken på vad som i Sverige motsvaras av motortrafikled.  Där får man inte cykla i Holland heller har jag lärt mig. En fil i vardera riktning. Ibland går cykelbanan på B – vägen. Verkar som om man tänker igenom och planerar för alla typer av trafik när man bygger nya vägar. Cykeln har samma status som motortrafiken. Det gillar jag. Önskar fler länder tänkte så.

Kommer till Franken.  Där är så fint så jag nästan trillar av Fina. Jag brukar få tips om trevliga platser men denna var jag helt oförberedd på.

Och så har de något av det godaste kaffe jag druckit på länge. Det är vispgrädde i lilla skålen uppe till vänster.

Blomsteräng mellan körbanorna.

Första riktiga stranden jag ser i Nederländerna och vid Nordsjön också. Promenad uppe på vallen utanför campingen för att röra lite på mig. En camping utan gästkök och uppehållsrum. Jag blev alldeles paff. Min tältgranne cyklar norrut och säger att så är det överallt söderut. Eget toapapper ska man ha också! Av en slump var jag försedd.

På kvällen cyklar jag in till Harlingens centrum. Längs infarten/kanalen har man byggt nya hus som har drag av den gamla bebyggelsen.

I city är det årets marknad till 19.00, en helt vanlig torsdag. Fullt med olika stånd längs kanalen, fullt på serveringarna, massor med människor och kören sjöng för fullt allt från Beatles till tysk oumpaoumpa. De sydamerikanska indianerna hade ett stånd med saker jag kände igen från svenska marknader.

Jag har tur som råkar på sådana här arrangemang. Denna cykelresa är tuff och kämpig många gånger men oj så rolig.

 

Hej mina medresenärer

Nu har jag fixat lite el för laddning av diverse apparater som är svåra att klara sig utan. Jag är i Petten ute vid kusten. Kusten är lite som Havsbaden i Ängelholm. På denna camping gav jag upp mina svenska tankar om förlängningssladdar utomhus. Jag har en elplats för tält och en helt vanlig jordad 5 meters förlängningssladd med tre kontakter från elstolpen. Dessutom ytterligare en förlängning på 1,5 m ända in i tältet också den med tre kontakter. Så här ser det ut

Den andra grenkontakten har jag trätt en plastpåse över och  gömt under tält golvet.  Det är allt som behövs, inga speciella utesladdar som jag trott. Nu kan jag ladda för fullt tre grejor på en gång. Den sista sladden fick jag låna i receptionen.

Vädret är soligt och varmt bara lite molnigt på förmiddagen

Nåväl, till cykelresandet.

Jag lämnade Marrum i måndags den 13 juli med sikte på Leeuwarden där jag hittat ett B&B 10 km utanför staden. Färden gick först genom lantbruksbygd  för att sedan följa en kanal eller flod. Kruxet var att komma över till andra sidan, det hade förkortat vägen en bra bit. Enligt knutpunktskartan skulle det finnas en bro. De visade sig vara en minifärja  (kanalen var kanske 10 m bred) som gick på helger och eftermiddagar!

När jag åt picknicklunch kom en flicka som gömde och låste sin cykel noga i ett snår invid vägen. Efter en pratstund hoppade hon ner i en eka och stakade över kanalen till huset på andra sidan där hon  bodde. Den båtturen förkortade hennes hemväg betydligt berättade hon.

Ankorna höll mig sällskap när jag åt. Enligt flickan var det ingen som ägde dem och de blev ofta matade av pausande cyklister.

En flodbåt tuffar förbi

Sväng till höger annars hamnar du i kanalen!

Vattnet ser inte inbjudande ut men ska vara rent.

Infarten till Leeuwarden

På väg ut till mitt b&b i Tietjerk (sorry Jantina if it’s  not the proper spelling) börjar det regna för fullt och jag anländer genomblöt. Jantina, värdinnan tar emot och jag känner mig extra välkommen inne på rummet.

Dagen efter tar jag en tur till Leeuwarden. Vägen dit går genom fin skog med härlig fågelsång.

Näckrosor är vanliga i kanalerna.

På kvällen visar Jantina ett naturreservat och camping ca en halvtimmes bilfärd bort. Hon har haft sin husvagn där och är väl  bekant  med området. Den guidade turen betydde mycket för mig. Det var en rejäl avkoppling från livet på cykel, som jag verkligen behövde. Under den promenaden hittade jag tillbaks till cykeltanten i mig och varför jag gör denna resa. De sista dagarna hade cykelturistandet känns mer och mer främmande och jobbigt, ja till och med meningslöst.

Foton från promenaden

Jantina på väg in i fågelskådarhydda.

Jag lärde mig att djuren packar jorden med sina klövar eller hovar som här. Allt för att trycka ut vattnet i kanaler och diken och för att vallarna ska stå emot väder och vind  Äntligen förstår jag varför det finns smycket får i Nederländerna. Jag har ju cyklat mycket längs med stora  vallen ut mot Nordsjön redan i södra Danmark