Nederländerna | Cykeltanten

Haag får en andra chans.

Jag kommer till Nederländerna fredag morgon. Det är omöjligt att få tågbiljetter till Fina och mig för vår hemfärd till Sverige. Allt är fullbokat över helgen.

Den fina vaxduken på det kombinerade ostbutiken och kafeet där jag dricker kaffe och gör upp en plan för helgen.

Vermeers tavla Flickan med pärlörhänge finns i Haag har jag kommit underfund med och den tavlan vill jag se. Vandrarhemmet i Haag har en ledig säng till måndag morgon så jag trampar iväg.

Jag fick ett lite tråkigt intryck av Haag förra gången, mest stress och shopping. Tur jag cyklade hit igen för nu hittar jag ett annat Haag. Här finns också de typiska kanalerna och lugna gator.

Flickan med pärlörhänge finns i Mauritshuis, en byggnad från 1640-talet. Det var från början bostad till guvernören och högsta militären i Brasilien, som var en av Nederländernas kolonier. Mauritshuis har varit konstmuseum sedan 1822.

Huset är helt fantastiskt. Jag går omkring alldeles förundrad över arkitekturen och väggmålningarna. Man har faktiskt bott här i denna miljö.

Tittar man ut genom fönstret ser man lite modern konst flytande i kanalen.

Slutligen hittar jag henne, Flickan med pärlörhänge. Underbar. Otrolig. Jag förstår varför Vermeer kallas för ljusets mästare. Det framgår tydligt när man ser henne i verkligheten.

Jag bara sitter där och njuter. Till slut börjar vakten harklar och hma och det börjar bli lite mer människor i rummet. Det är nog lämpligt att jag lämnar min plats.

Mitt egna foto av Flickan med pärlörhänge. Det gör henne inte rättvisa på något sätt men det är mitt foto som jag tagit alldeles själv.

På väg från Mauritshuis passerar jag äldre kvarter.

Bara tvärs över korsningen finns lite modernare byggnader.

Där tar 2017 års långa cykelrunda slut. Jag har cyklat i 8 veckor och tar tåget hem.

Sommaren är inte slut än. Vem vet, jag tar kanske en liten tur i Danmark. Kanske det blir ett vandringsäventyr eller två någonstans. Dessutom har jag hittat några utkast till gamla inlägg. De är ju inte tidsmässigt aktuella men det är alltid kul med foton tycker jag. En sak är säker, jag kommer att skriva och berätta här på bloggen.

Må så gott

Cykeltanten

Hej då England vi ses igen.

Det har slutat regna, hurra! Jag cyklar de sista milen genom Norra Yorks Moors för att komma ut på slätten.

Jaha, var ska jag nu då? Skyltningen är obefintlig. Jag chansar på höger.

Solen kommer och går lite. Skönt att vägbanan är bra.

Oj! Där borta har jag varit.Ser väldigt högt ut så här på lite avstånd.

Konst längs cykelbanan utanför Guisborough. Cykelbanan skulle leda till Middlesborough. Det gjorde den inte. Efter ca 10 km slutade den helt plötsligt. Bara att se glad ut och cykla tillbaks och hitta en annan väg.

Jag tar färjan från Newcastle till Amsterdam och vinkar adjö till England på kvällen.

På morgonen säger jag hej till Nederländerna.

Min nya kärlek

Jag strosar runt i Haag som är en storstad med trafik och hets.

Wow en Bambucykel!

Fina på orange mattan utanför vandrarhemmet i Haag.

Plötsligt är det bara så att jag måste till Delft. Lämnar Haag och cyklar iväg. Som allt i Nederländerna ligger Delft nära. Jag var inte förberedd, staden drabbar mig totalt. Boendet har bara en säng ledig en natt. Tur är kanske det för annars hade jag stannat där.

Vermeer tavla kopierad där man tror att han målade den.

Farbrorn på torget säljer fortfarande trätofflor, kanske mest till turister?

En Leoparddörr! Wow.

Delft kändes väldigt avslappnat och lugnt. Jag blev väldigt förtjust i Uttrecht sommaren 2015 men Delft slår rekord. Hoppas att mina foton kan ge en liten känsla för staden.

Må så gott.

Mot kusten

Dags att ge sig iväg på fullastad Fina.

Gårdagens cykling känns i kroppen och jag är inte helt bekväm med Fina ännu. Det krävs några km till innan vi blir ett igen.

Utfarten från Amsterdam är vacker och jag blir snart nästan ensam på cykelbanan. Skönt att lämna det stressiga Amsterdam.

Konst är aldrig långt borta och finns ibland på de mest oväntade ställen.

Halvvägs mot kusten stannar jag i Halvweg för en glass, Det blir en Magnum med jordnötssmör. Gottgotteligottgott.

Nere på stranden är det fullt med små hytter kilometer efter kilometer. På andra sidan cykelbanan finns otaliga snabbmatsbilar och hotell, hotell, hotell.Orterna verkar vara typiska semesterorter som överbefolkas på sommaren.

Motvinden är inte kul så jag väljer cykelleden inne bland klitterna. Det blev en tuff färd på 5-6 km. Luften stod stilla och det var varmt, väldigt varmt. Det gick åt 1,5 L vatten på den halva milen. Backigt var det också.

Jag fortsätter till närmaste camping. Det är lite skog och skuggigt dit och jag känner att det behöver jag efter hettan i klitterna.

Jag har inte planerat för egen matlagning, så på morgonen blir det en glutenfri frukost på närmaste restaurang.

En smoothie för 4€. Inte mycket för en cyklande tant så nu beger jag mig till Den Haag. En större stad med större utbud och ett vandrarhem där jag bokat 2 nätter.

Må så gott

Amsterdam 2

Jag vill till Vincent van Gogh museet också så klart. Jag tar bussen till parken där flera museum ligger. Det är säkrast i denna stressade trafik med spårvagnar, bussar, bilar och cyklister. När jag ser kön till van Gogh blir jag trött. Inte en gång till. Det får bli van Gogh vid ett annat tillfälle.

Tips till dig som ska till Amsterdam. Kan du planera i förväg köp biljetter onlline till både Anne Frank och van Gogh lång tid innan. Skönt slippa köerna. Nackdelen är att det inte finns plats för spontanitet.

Utanför van Gogh pågår en annan utställning som är kul.

Det är svårt att fotografera för det är många människor på och runt kaninerna.

Det fanns många olika kaniner. Utställningen är en del i firandet av Miffy 60 års jubileum. Miffy skapades av en barnboksförfattare och konstnär i Utrecht, Dick Bruna. I Unicef Miffyshop finns Miffy i olika storlekar och modeller och jag vill bara ha. Tur för min budget att det är en omöjlighet för en långfärdscyklist att handla andra souvenirer än vykort.

Blir du trött kan du sitta ner en stund utanför museishopen i en mosaiksoffa.

Trivs inte riktigt med storstaden Amsterdam. I morgon ger jag mig av till Utrecht.

Amsterdam

31 juli

Hur mycket jag än trivs i Alkmaar kan jag ju inte stanna där resten av sommaren så efter en liten vecka ger jag mig iväg. Är man i Nederländerna måste man bara besöka Amsterdam så det blir mitt nästa mål.

Först vill jag besöka Bergen, en stad nära Alkmaar där konstnärer samlades runt sekelskiftet (förra) och lär ha präglat staden mycket, som Skagen ungefär. Staden är jättefin och pittoresk men man vet hur man tar betalt så jag fortsätter vidare. Till min stora förvåning (och lite oro) sviker orken mig efter en 2 mil trots en veckas vila. Kämpar på lite till och tar tåget i Heilo. Det är ju kul att se hur det funkar med cykel på tåg i ett annat land också.

Anländer till Amsterdam i hällande regn. Jag blir lite överväldigad av allt tutande, plingande och takten i trafiken. Det märks att jag kommit till en storstad. Gator, cykelbanor och trottoarer är fulla och den som inte följer rytmen eller velar lite om vilken fil man ska ligga i är inte populär. Jag får på moppo av uppretade cyklister mer än en gång när jag letar mig fram på darrande och vingllga hjul till mitt vandrarhem.

På vandrarhemmet får jag besked i receptionen att man inte får bo där om man är över 40 år! Man gör ett undantag och jag får bo där mina två bokade och betalda nätter om jag uppför mig och inte får några klagomål! Åldersdiskriminering på hög nivå tycker jag. Om det inte vore så svårt, nästan omöjligt att få tag på rum hade jag gått därifrån omgående. Receptionisten påstår att informationen finns på vandrarhemmets hemsida däremot inte på bokningsföretagets sida.

På kvällen vandrar jag runt längs kanalerna och njuter. Upptäcker att det är pridefestival i Amsterdam och det är fullt med konst,musik och aktiviteter. Inte konstigt det är svårt att få tag på rum.

Jag passerar en restaurang med bra priser och de har risotto på menyn. Evigheter sedan jag åt något riktigt gott och glutenfritt så jag kastar mig in. Resultatet blir 3 -4 matskedar risotto för 9,50 € och ett glas vin 6,75 €. Oj så gott det var och oj så jag njöt. Utanför restaurangen, Envy ser jag Guide Michelinmärket. Restaurangen har fått utmärkelsen Bib Gourmand läser jag. Jag har varit på en Guide Michelinrestaurang!

Amsterdam var Anne Franks hemstad och jag går till museet på morgonen strax efter att de har öppnat. Kön är lång, runt en kyrka och ett torg innan den viker av in på rätt gata. En museivakt berättar att det kommer att ta ca 5 timmar innan min del av kön kommer in!

Vi har väldigt trevligt i kön med både skratt och allvar. Besöket är känslosamt för många. Vid torget tittar vi på hur man förbereder för kvällens musikuppträdande. Tälten förankras rejält.

Efter tre timmars köande är jag inne i museet. Det är samma byggnad som Anne Frank och hennes familj + några personer till gömde sig i. Rummen är kvar och man går igenom hela lägenheten. Rummen är tomma. Här levde dessa människor i två år innan de förrådes och deporterades till olika koncentrationsläger. Jag går omkring med en klump i magen. Världen får aldrig glömma nazismens vidriga dåd. Det är vår skyldighet att ha ögonen på oss själva och andra människor för att stoppa allt sådant tänkande.

Long time, no see

Saknat mig? Undrat om jag har försvunnit ut på någon pold eller ännu en gång cyklat vilse?

Jag har befunnit mig ute i internets okända ödemark bl.a. norra Tyskland och inte haft någon möjlighet att skriva och berätta om mina äventyr. Det finns så mycket att berätta från Amsterdam, Utrecht och min återresa.

Lite smakprov så att ni inte ger upp i väntan på mera. Det kommer jag lovar.

Fortfarande i Alkmaar

Hej alla medresenärer

Jag vaknar till varje morgon av ett plingande.

Det tar lite tid innan jag förstår vad det är. När kanalbron utanför mitt fönster ska öppna och släppa igenom båtar blir det rött för cyklisterna och då varnas det med ett plingande. Den rödbruna asfalten markerar cykelbana.

Min trevliga värdinna Rixt älskar djur och jobbar på en getfarm. Här är hon med en av sina ankor.

Hennes trädgård är som ”the secret garden” mest för djur men jag tycker den är mysig .

Ankorna ska få en större bur och område. Rixt ska också göra en damm åt dem. Nu har de en plaskdamm för barn att leka i.

Längst bort nedanför skjulet går kanalen. På andra sidan har grannen några får och ibland hörs deras bääh. Helt ok inom stadsplanerat område . Rixt trädgård ligger 30 cm under havsytan.

En dag tar Rixt med mig på en tur i stan för att visa några av sina finaste vyer.

Det gröna huset är från 1500-talet och ingick i stadens försvar mot spanjorerna. Kanonlucka på översta våningen till vänster om fönstret.

Bästa utsikten över osttornet

The Beatles

Hej alla medresenärer

Inte visste jag att det finns ett Beatlesmuseum i Alkmaar. Det måste jag ju besöka.

Oj så förolämpad kassörskan blir när jag frågar vad Beatles har för koppling till Alkmaar. Museet visar delar av en samling som en Beatlesfan har fått ihop sedan tidigt 70-tal. Det är inte grejor auktoriserade av Beatles Applebolaget utan Beatlesgrejor överallt ifrån.

Milde tid så galna vi var. Vilka grejor det fanns! Strumpbyxorna! Hårspray! Svårt förstå idag vilken betydelse The Beatles hade. Några saker av de jag har fanns i butiken och de priserna de hade där bådar gott för den dagen jag vill sälja. ????

Alltid kul att med lite nostalgi.

Efter besöket fortsatte jag strosa runt i stan.

Nu har jag äntligen förstått varför holländare inte använder hjälm. De cyklar som vi går, inte som cyklar.

Alkmaar

Hej mina medresenärer

23 juli

Medan jag tar ner tältet och packar mina väskor för att lämna Petten, står jag under intensiv bevakning av två pojkar 5-6 år. De kikar fram bakom grannhusvagnen men försvinner så fort jag tittar dit. När jag är så gott som färdig kommer deras mamma och bjuder på te. Jag blir intervjuad om allt runt min cykelfärd och föräldrarna spelar gitarr och sjunger några Beatleslåtar. Tyvärr måste jag bryta upp, ska vara på b&b i Alkmaar ca 20 km söderut mellan kl 12 och 13 och jag har ingen aning om hur lång tid det tar.

Vägen dit visar sig snart vara fantastisk.

Sanddynerna är skyddade och det är bara tillåtet att gå eller cykla på speciella leder. Bitvis är de inhägnade och bevakade med kameror. Holländarna är väldigt stolta över klitterna och vårdar dem noga. I denna inhägnad betar kor och det varnas för de vilda korna som kan anfalla människor.

Det börjar regna och jag anländer (än en gång) dyblöt till ett B&B.

På fredagen är det ostmarknad i stan och jag måste dit. Cyklar såklart fel och hamnar på mysig gata längs en kanal. Utgång från lägenheten direkt till cykelvägen och kanalen.

För att komma rätt måste jag ta den lilla färjan över kanalen. Den går i ett och är gratis.

Ostmarknaden är litet skådespel på ett avspärrat torg med presentation på tyska och engelska. Denna ostmarknad var allra först i världen.

Osten vägdes i ett torn

som syns över nästan hela centrum. Osten vägdes och auktionerades ut genom att olika lag sprang bärande på ostar. Lagen var vitklädda och deras hattar hade olikfärgade band runt kullen. Det lag som var snabbast vann just den auktionen. Det gällde för köpmannen att ha ett starkt och snabbt lag. Det var svettigt att bara titta på.

Här följer lite ostmarknadsbilder:

Efteråt strövade jag runt lite i centrum

På vägen tillbaka till mitt b&b cyklade jag genom en park som var ett virrvarr av cykel vägar och kanaler. Upplagt för att cykla vilse men jag hittade rätt till slut.