Trampar vidare i Ark56

Ark56 (Blekinge skärgård) är med på UNESCOs världsarvslista sedan 2014. Hade jag ingen aning om. Tänk vad man lär sig när man är ute på äventyr.

Jag lämnar Ronneby och trampar iväg mot Karlskrona längs underbara cykelvägar med fantastisk natur runt mig. Det är en njutning att cykla i Blekinge dels på grund av naturen och dels de fina cykelbanorna. Vid lite mer trafikerade vägar är bilarna och cyklisterna åtskilda av betongkanter.

Naturen är härlig. Jag gläds åt de fina blommorna längs vägrenen. Det är vi inte bortskämda med hemmavid.

Gräset börjar se torrt och visset ut nu efter midsommar.

Jag övernattar på en camping. Vaknar av att regnet slår hårt mot tältduken Tänk om det slår hål! Det blir en förmiddag med mys i tältet. Jag läser ut Emma Hambergs Je mápelle Agneta, som slutar som jag hoppades.

Nästa morgon är det dags att ge mig av. Lastar Fina och cyklar iväg men först en kaffe i campingens Bistro. Utsikten från Bistrons uteservering får mig att undra var jag är.

En semesteranläggning utomlands någonstans eller?

Solen gassar. Det blir svettigt i uppförsbackarna.

Naturen är öronbedövande

Öriket måste jag besöka fler gånger.

Även på väg mot centrum av Karlskrona blommar det i vägrenen.

Vilken superbra uppfinning! Toppen för cyklisterna vid rött ljus. Inget vinglande här inte.

Här tar man cyklister på allvar. Ser på alla med respekt.

Cykla i Blekinge är underbart och utmanande. Naturen är fantastisk och uppförsbackarna kräver energi och ork. Tuffast sträcka att cykla var ungefär från Mörrum fram till Ronneby. Karlskrona lockar till fler besök, här finns mycket att uppleva.

Jag avslutar med denna bild på en av mina cykeltröjor. Gissa om jag gillar att cykla.

Må så gott

Cykeltanten

On the road again. Happy happy!

Så jag har längtat. Det har gått en lååååååång tid med pandemi och annat strul som hållit mig hemma. Förra sommaren blev det några miniturer som avslutades abrupt då livet slog till.

Nu är vi i alla fall på g, Fina och jag.

Fullpackad Fina på tåget till Ronneby. Ni känner nog igen det.

Ja jag ska cykla från Ronneby till Karlskrona har jag tänkt mig. Följer Ark 56 cykelvägar. Detta fina kustområde i Blekinge som är utsett av UNESCO som ett världsarv. Jag tog mig till Ronneby förra sommaren så jag fortsätter därifrån. Övernattar på Ronneby Brunnsparks vandrarhem. Tar en promenad i parken och njuter i skogen. Där är det svalt och skönt, bara skogen, fåglarna och jag.

Här kommer lite bilder från promenaden.

Här nere är hettan obeskrivbar.

Vad är detta? En enhörning?

Nej ingen Enhörning. Det är Bäckahästen.

Känns som om trollen bor här någonstans.

och jag som är alldeles ensam här.

Plötsligt mitt i skogen dyker detta upp – en doftträdgård.

Vilken underligt växande gren.

Enormt höga, raka träd. Här sitter jag och bara finns till tills en mygga blir lite för intresserad.

Slutligen är jag nere i parken igen. Värmen är svår efter svalkande i skogen. En riktig trollskog.

Känns verkligen ovant att blogga. Nu har jag börjat. Då blir det nog lättare att fortsätta. Håller jag tummarna för.

Må så gott

Cykeltanten

Välkommen våren

Så vi har längtat.

Solen skiner och vinden känns ljum. Jag cyklar i långärmad tröja. Jackan var jag tvungen att stoppa ner i den nya prickiga väskan. Jag blir glad av prickarna. De tilltalar nog min barnsliga sida.

Det blev alldeles för varmt med både jacka och tröja. En racercyklist (smala däck, färgglad lycraoutfit) susar om mig i hög fart, barbent i cykelshorts. Strax är det bara naturen och jag.

Första vitsipporna jag ser i år

Nästan hemma kommer jag förbi denna fina rabatt. Dagens runda i solen blev 13 km.

Yes yes yes! Cykeltanten är tillbaks. Hurra. Så gött det känns.

Hemmasommar

Inget cyklande i sommar. Jag gör en paus. Det blir lite småturer hemmavid.

Men …….

Jag bara längtar ut till livet på två hjul, det enkla och okomlicerade livet. Ibland känns det som om jag ska gå sönder, så mycket längtar jag.

Jag har inte gett upp. Tar bara en paus och kommer att komma igen starkt.

New York – MoMA

Är man i New York måste man gå på Museum of Modern Art. I alla fall jag. Hade kunnat spendera många timmar där. Nu blev det utställningen med samlingar 1880 – 1950.  Vackert ljus i entrén

Van Gogh, en av mina favoriter. Stjärnnatt och Olivträd.

Picasso en annan favorit

Piet Mondrian är en annan favorit, vars målning Trafalgar Square visades.

Tyvärr missade jag vem denna konstnär är.

MoMA har en underbar presentbutik. Tur att min budget är begränsad. Jag hade kunnat shoppa loss annars. Hm, kanske de har en onlinebutik?

 

 

New York – Botaniska trädgården

Cykeltanten har varit ute och rest. Jag är i New York. Har dock inte cyklat hit utan tog flyget. Det är en fantastisk vecka där jag blir väldigt väl omhändertagen på alla tänkbara sätt och vis. Stort tack till K&P för allt ni gjorde för mig.

Lite foton från besök i Botaniska trädgården och orkidéutställningen.

Sedan blev det en promenad i solen bland påskliljor.

Haag får en andra chans.

Jag kommer till Nederländerna fredag morgon. Det är omöjligt att få tågbiljetter till Fina och mig för vår hemfärd till Sverige. Allt är fullbokat över helgen.

Den fina vaxduken på det kombinerade ostbutiken och kafeet där jag dricker kaffe och gör upp en plan för helgen.

Vermeers tavla Flickan med pärlörhänge finns i Haag har jag kommit underfund med och den tavlan vill jag se. Vandrarhemmet i Haag har en ledig säng till måndag morgon så jag trampar iväg.

Jag fick ett lite tråkigt intryck av Haag förra gången, mest stress och shopping. Tur jag cyklade hit igen för nu hittar jag ett annat Haag. Här finns också de typiska kanalerna och lugna gator.

Flickan med pärlörhänge finns i Mauritshuis, en byggnad från 1640-talet. Det var från början bostad till guvernören och högsta militären i Brasilien, som var en av Nederländernas kolonier. Mauritshuis har varit konstmuseum sedan 1822.

Huset är helt fantastiskt. Jag går omkring alldeles förundrad över arkitekturen och väggmålningarna. Man har faktiskt bott här i denna miljö.

Tittar man ut genom fönstret ser man lite modern konst flytande i kanalen.

Slutligen hittar jag henne, Flickan med pärlörhänge. Underbar. Otrolig. Jag förstår varför Vermeer kallas för ljusets mästare. Det framgår tydligt när man ser henne i verkligheten.

Jag bara sitter där och njuter. Till slut börjar vakten harklar och hma och det börjar bli lite mer människor i rummet. Det är nog lämpligt att jag lämnar min plats.

Mitt egna foto av Flickan med pärlörhänge. Det gör henne inte rättvisa på något sätt men det är mitt foto som jag tagit alldeles själv.

På väg från Mauritshuis passerar jag äldre kvarter.

 Bara tvärs över korsningen finns lite modernare byggnader.

Där tar 2017 års långa cykelrunda slut. Jag har cyklat i 8 veckor och tar tåget hem.

Sommaren är inte slut än. Vem vet, jag tar kanske en liten tur i Danmark. Kanske det blir ett vandringsäventyr eller två någonstans. Dessutom har jag hittat några utkast till gamla inlägg. De är ju inte tidsmässigt aktuella men det är alltid kul med foton tycker jag.  En sak är säker, jag kommer att skriva och berätta här på bloggen.

Må så gott

Cykeltanten