Nu e vi på banan igen

Hurra, hurra. Kom loss och cyklade till nytt place och nytt wifi. Allting funkar! Jag behöver inte köpa ny platta, puh. Hoppas jag.

Nu fortsätter vi från Fjällbacka till Grebbestad.

Jag förstår inte vad det är med mig men den lilla turen tog musten ur mig och jag bodde på vandrarhemmet i fyra nätter. Sov som en liten gris alla nätterna.

En dag cyklade jag till Vitlycke utanför Tanumshede för att titta på hällristningarna. Hela området har kommit med på Unesco lista på världsarv sedan jag var där i mitten på 80-talet.

Skogen ser lite vild och orörd ut vid sidan om stigen.

En bit av den stora Vitlyckeristningen. Längst upp till vänster syns det berömda bröllopsparet.

Några hällristningar håller på att förstöras av dagens luftföroreningar. Berghällen vittrar sönder. Detta är ett sätt att skydda och bevara dem. Är detta vad kommande generationer kommer  att få se?

(

Uppe på en kulle ser jag två av Tanum Teleports parabolerantenner, de största som är 30 och 32 m i diameter. Den moderna tidens hällristningar, som användes för all tele-, tv- och datatrafik  till andra kontinenter,  kan man ju se dem som. Kommunikationen gick via satellit och det var jättehäftigt tyckte vi då. Det blev så enkelt att ringa till en annan kontinent,  en teknikrevolution.  Så drogs fiberkablar över världshaven och satellittrafiken bara dog. Nu står de bara där tyst och stilla som monument över teknikens kortvariga under.

Skogen och stigarna i området är underbar natur.

Jag cyklar tillbaks till Grebbestad. En riktig njutcykeltur och så enkelt att cykla utan packning. Jag måste  minska den men vad ska bort? Tror att packningen förökar sig på något sätt, kanske genom delning? Den har i alla fall en benägenhet att svälla.

 

Stopp, stopp den här platsen känner jag igen! Var det inte här som …..

Jodå. Här tog jag en paus och försökte ta en selfie där jag ligger lite avslappnat i det gröna. Skulle bli fint här på bloggen. Blev inte så särskilt avslappnat när jag upptäckte alltför många kissmyror på min liggplats. Snabbt plockade jag ihop och ner till Fina. Då, som tur var, upptäckte jag att jag tappat kameran. Denna lilla plats är väl undersökt av mig. Tog ett tag men jag hittade kameran.

Googles uträkningar är dagens skämt men färdvägen stämmer.

Vyer från cykelbanan in till Grebbestad 

Det var meningen att visa att det finns lite småruffigt som används fortfarande. Snart är detta rivet och fina nya bostadsrätter med havsutsikt byggda.

 

På återseende ?