Nordsjön runt 2016 | Cykeltanten

Gustafsberg

Av en ren slump hamnar jag på Gustafsberg badhotell och vandrarhem. Nästan. En sökning på övernattningsplatser inom överkomligt avstånd från Stenungsund hittade jag vandrarhemmet. Hade aldrig hört talas om platsen tidigare.

Sveriges äldsta badhotell där man drack det mineralrika vattnet och tog kalla eller varma bad. Allt för hälsan. Fick namnet Gustafsberg beviljat av Gustav III.

Jag föll pladask för området. Många gamla väl bevarade trähus i parkmiljö.

Här finns mycket historia. Lugnt och skönt så jag stannar några nätter på vandrarhemmet. Hälsningar till Karin och Agda som jobbar i receptionen.

Utsikt från mitt fönster på vandrarhemmet.

Ju längre bort från vandrarhemmet jag promenerar ju fler privata bostäder. Jag går längs strandpromenaden bort och genom skogen hem.

Tiden går fort och min lust att trampa vidare trycker på.

Fina på Strandpromenaden in mot Uddevalla.

Höjder

Hittade detta på Google och tog en skärmbild. Uppförsbackar och nerförsbackar som jag har gått och cyklat i. Goggles tidsberäkning gäller inte cykeltanten med packning. För mig tog det 4 timmar.Jag vet inte varför denna sträckan kändes så tuff. Jag har besegrat högre höjder sedan dess men denna dag framstår som den värsta hittills. En önskedröm om det förblir så.

Tuff, tuffare, tuffast och så går det neråt.

Härkanske man skulle bo?

Snart är det uppförsbackar medelst gång som gäller. Försökte ta kort som skulle visa en låååång uppförsbacke men bara halva syns. Det blir mer skog och ingen trafik. Det är Fina, fåglarna, skogen och jag.

Helt plötsligt ute i ensamheten står Mats Bladhs turnebuss parkerad!

Snart susar jag neråt mot Kungälv och Våghals camping. Den ligger precis nedanför Bohuslän fästning.

Mitt lilla hem med handduk och diverse på tork.

Jag tar en liten cykeltur i Kungälv som visar sig vara en mysig stad med många gamla trähus.

Kvällsutsikt från tälet.

Det har varit nästan bara asfalt ända från Varberg men nu börjar underlaget bli sämre.

Sådant här gillar vi inte alls. Det luktar omkullkörning, skrapsår och punktering.

och värre blir det. Gäller att bromsa alldeles lagom i nerförsbacken och hålla tungan rätt i mun. Stackars Fina hoppar och studsar hit och dit.

Snart är jag ute på landsväg igen.

Jag tittar runt mig upp på bergknallarna med lite fasa. Jag ska väl inte uppåt igen?

Jodå, det skulle jag.

Stöön, äntligen uppe. Trafiken på E6 dånar vid sidan om mig. Här behöver jag en rejäl paus. På andrra sidan långt nere ligger Ljungskile. Jag rullar ner med rykande bromsar. Det är dags för mat!

Glutenfri pasta med baconsås och kaffe med kaka. Det är mums för en cykeltant efter denna bergiga pärs. Innehavarinnan av kaféet döps så klart till Kaffetanten.

Jag tror detta har varit den tuffaste dagen hittills. Kanske jag ska räkna höjden i stället för km?

Kastar mig in på Stenungsunds camping, snabbt upp med tältet och jag faller i dvala. Nu säger kroppen stopp. Bäst att lyda.

Halland och värmen fortsätter

Jag trampar på norrut med siktet inställt på lyxigt gästrum hos goda vänner i Göteborg. Det är varmt, mycket varmt och pauserna för att dricka blir många. Mitt ute i ”ödemarken” långt ifrån bebodda trakter (känns det som) går busslinjer och jag passerar busskurer med cykelställ med jämna mellanrum. Det är inte bara cyklar i ställen.

Finns många sätt att ta sig till busshållplatsen på.

Blommorna i vägrenen ger mig nästan känsla av midsommar.

Solceller på taket är en ovanlig syn i de delar av Sverige jag känner till. Annat är det i Danmark. Det lärde jag mig förra sommaren.

Lunchpaus utanför Valla kyrka. Ser jag röd ut beror det på värmen, inte på solbränna.

Vilken skylt. Den glädjer en cykeltants hjärta. Alla tänkbara leder och spår. Heja Göteborgs kommun, som syns på lilla blå skylten bakom. Där var något inte lämpligt klotter på gröna skylten som jag målat över på fotot. Därav det svarta.

Mera bra från Göteborg. Titta och lär. Inte några fjuttiga och barnsliga rosa eller blå spår här inte.

Utsikt från cykelbanan. Nybyggda badhytter att hyra. El och vatten finns, 5 kv.m stora. Lärde jag mig när jag bromsade in för att ta en glass på restaurangen. Tyvärr fick man inte sova där annars hade det varit något för mig.

Fler titta och lär. Så här ska det se ut om man betraktar cyklister som trafikanter. Respekt.I Göteborg gäller det att kunna trafikreglerna och följa dem som cyklist. Helsingborgare hade inte klarat sig länge där om de inte skärpt sig.

Fina och jag tog Götaälvbron. Jag vågade inte cykla på Älvsborgsbron. Den är lite för läskigt hög för en cykeltant.

Mitt alldeles eget foto av huset göteborgarna kallar läppstiftet.

Halland

Jag trampar på och njuter av det halländska landskapet.

Kattegattleden är väldigt bra skyltad nästan hela tiden. En och annan irrfärd händer ju alltid. Det får man räkna med.

Det kan jag kanske skylla på värmen. Jag är glad för motvinden för den svalkar. Det känns som midsommar och jag ser den första åkern med nyslaget hö.

Solen gassar och det blir hett mellan bergknallarna. Jag stannar vid en busskur och byter till lättare klädsel. Nej, det kom ingen bil.

Matställen och kaféer lyser med sin frånvaro. Jag passerar skog, berg, åkrar och enstaka gårdar. Slutligen kommer jag till Fjärås och svänger in på Fjärås centrum. Där finns en restaurang för äldreboendet men den är även öppen för allmänheten. Den trevliga personalen serverar mig jättegod kycklinggryta och jag orkar fortsätta färden. Tack!

Okänd bro någonstans på väg till Kungsbacka som är mitt närmaste mål. Utmattad och närmare värmeslag stapplar jag in på turistbyrå. Tyvärr har man inte upptäckt att världen fortsätter utanför stadens gränser så de kan inte hjälpa mig med information av värde angående övernattning. På ren vilja tar jag mig till Gottskär hotell och spräcker budgeten för övernattningar. Rummet är bra och sängen toppenskön. Jag klär upp mig i den lilla prickiga, målar ögonfransen och unnar mig en middag i restaurangen.

Jag gillar hotellets design och den supertrevliga och serviceminded personalen. Här hade jag kunnat stanna flera nätter. Synd bara att det inte ingår i en cykeltants budget. En jättesöt liten hotellhund finns också. Han är mest intresserad av mat och bryr sig inte så mycket om gästerna.

Imorgon ska det bli lika varmt. Undrar hur många mil jag orkar cykla.

Nu startar vi

Vi startar, Fina och jag, från Ängelholm. Tar tåg till Varberg. Fina är nyservad och putsad. Fullt med packning. Helt otroligt vad man ”måste” ha med sig. Jag har svävat ut lite och packat min fina blå med vita prickar klänning och lite make up grejor. Erfarenheten från förra sommaren då jag saknade att vara fin ibland gör dessa saker viktiga.

Norr om Varberg fylls mitt hjärta av cykelglädje. Det är bara Fina, naturen och jag.

I Bua har man gjort något kul av vägsuggorna

cyklar förbi Ringhals. Känns lite obehagligt men kommer på att om något händer är jag på bästa platsen, mitt i katastrofen.

Jag tar en fika på finaste cafét i Frillesås med väldigt trevlig personal. De träffar många cyklister eftersom Kattegattleden går alldeles förbi.

Oups! Vad står det på skylten?

Första Nsr-skylten jag sett i Sverige!

Det halländska landskapet varierar och är mycket backe upp och backe ner. Det märks att jag cyklar norrut med bergknallar här och var.

Här går cykelleder på en nerlagd järnväg. Slätt och lättcyklat med väldigt tätt mellan lyktstolparna. Jag säger bara: släng dig i väggen Helsingborg.

Solen tittar fram och det är härligt att cykla. Jag känner mig som Jonas Gardell säger: ”det är aldrig försenat att få en lycklig barndom”.

Cykeltanten har vaknat

Äntligen är sommaren här och planeringen pågår för fullt. Jag fortsätter på Nordsjön runt. Börjar i Varberg och följer västkusten för att fortsätta längs Norges kust till Bergen. Kommer jag dit är jag nöjd. Kanske flyger jag över till Shetlandsöarna för att följa Storbritanniens kust och tar färjan över till Rotterdam. Det är min dröm.

Här följer en presentation av Nordsjön runt och en karta. Allt stulet från turisttidning från Halland.

Tidningen är flera år gammal. Idag är det världens näst längsta cykelled. Man har skapat en ny led, Järnridå-leden som toppar listan.

Ibland undrar jag om jag är riktigt klok som håller på med detta.