Hej mina medresenärer!
Det blev jag befarade. Jag har fått en ”rolig” solbränna på fötterna efter cykelskorna. På nedre bilden har jag haft vanliga sandaler en vecka så det har blivit lite utjämnat. ??
Hej alla mina medresenärer!
Jag har tagit semester dvs jag ligger stilla en vecka i Delfzilj. Bor på ett B&B med kanonbra kök för gästerna att använda. Pension J. P. Kuiper ligger centralt och drivs av en trevlig familj. Mitt behov av att vila plus värmeböljan avgjorde platsen. Jag har gjort lite sightseeing och lärt mig lite om Nederländerna dessa dagarna.
Handen i Oterdum, en minnesplats över en by som inte kunde vara kvar på 70-talet när området skulle utvidgas och vallen mot havet skulle ha en viss höjd.
Väderkvarn mitt i centrala Delfzilj. Bakom kvarnen ligger gamla delen av staden med några gågator.
Perfekt toasits i den miljön. Supersnyggt. Ett café i Appingendam.
Gatubilden från Appingendam. Jag försökte ta foton så att det skulle synas hur husen lutade.
Min nya last, holländsk milkshake. Mumsigt i värmen.
Husbåtar med näckrosor utanför fönstret. Usch så ledsen jag blev när jag såg petflaskan. Här är annars ovanligt med skräp.
Liten solstund på vallen.
Konstverk också på vallen intill industriområde. Jag tyckte det blev något extra när kranen bakom kom i detta läget, lite dinosaurieaktigt.
Man blir lite sticksugen av detta eller hur?
Man tar vad man har sade machetekvinnan och kortade av byxorna med ett hugg.
Fina får lite omsorg och kärlek. Det var hon i stort behov av.
Fortsättning på semesterdagarna kommer.
Må så gott
Hej alla mina medresenärer!
I will say a special welcome to my English-speaking friends.
Nu har jag hittat Nordsjönrunt spåret och, följer det längs kusten. Planerar åka till Delfzilj, en stad där man ska kunna köpa SIM-kort till telefonen. Det klarar jag mig inte utan.
Jag cyklar på i sommarvädret. Det är underbart för både Fina och mig med bra väglag och inga backar. Jag ligger på samma växel hela tiden nästan.
En liten rastplats med Gaudiinspirerad soffa
Det holländska landskapet ute på polden med vallar runt om. Det är otroligt tyst och ett speciellt ljus. Vallarna kanske dämpar ljud. Poldrarna och vallarna bryts av slussar. En del av dem är bevarade med EU pengar.
Här står jag uppe på slussen. Det var lite läskigt, inte helt stabilt. En trevlig man satt och fiskade. Vi fikade och hade en pratstund.
Så här ser modernare slussar ut. Dessa ligger ute vid havet i Termunterzijil och var väldigt fin och modern. Tyvärr förstod jag inte den tekniska informationen.
Uppe på vallen vid havet kan man cykla/promenera. Sätta sig på en bänk och prata eller fundera. Flera pensionerade par som kom gående hand i hand gick upp där.
Må så gott
Hej alla mina medresenärer
Att ta sig ut ur Bremerhaven var inte lätt. Jag cyklade lite rundor trots gps och hjälp av vänliga medmänniskor. Planerade att ta färjan över Weser men då måste man hitta till färjeläget. Ok det finns väl fler färjor, i värsta fall hade jag fått ta rundan om Bremen.
Naturen förändrades alltmer längs Weser med lite lövskogar och fågelsång . Här någonstans firar jag 1000 km. I Sandstedt dök det upp en liten färja. Fina och jag börjar få rutin på att åka färja.
Jag bara måste ge mig in på en riktig cykelstig i detta landskapet. Just här var det väldigt bra skyltat.
Tills jag börjar kolla in övernattning. Det är lördag em! Hade jag glömt, sådant har ingen betydelse när man lever på vägarna. Jag hade hoppats på en ”Zimmer frei” skylt någonstans utmed vägen. Det syns inte till några. I Apen hamnar jag ganska slut på ett fullbokat hotell men receptionisten fixar ett rum på ett lyxigt gasthaus 5 km ännu längre ut på vischan. Batteriet har tagit slut så jag vet inte hur men jag kom dit till slut efter viss förvirrad cykling.
Nu närmar jag mig Nederländerna. Spännande.
Upptäckter att säden växt upp jämfört med andra sidan Bremerhaven.
Rhododendronfarm, på Jylland var det julgranar.
Jag cyklar längs Rajen en spikrak kanal med bebyggelse och gata på båda sidorna. Speciella broar som möjligtvis var öppningsbara en gång går över kanalen. Många är vitmålade och de liknar den som jag har fotat vid gränsen.
Här går gränsen utan skyltar eller någon markering alls. Skylten som finns talar om naturen längs kusten. Nu är jag i Nederländerna. Det hade jag inte trott på allvar har jag insett. Danmark, javisst men sedan ……
Idag stannade jag en extra natt i Neiuswechans och vilade. Underbart väder och jag var tvungen att cykla tillbaks till Tyskland där närmaste Geldmaschin finns. Det blev två – tre km enkel resa utan packning och solsken. Vilken lätt match.
På motellet i Neuiweschans får Fina och jag dela rum för de hade inget utrymme för cyklar. I rummet bredvid var det två stycken. Imorgon letar jag mig upp mot kusten. Det ska bli spännande.
Anar att det blir internetsvårigheter tills jag kommer till en större ort.
Må så gott
Gomorron medresenärer
Idag gäller det
Holland here I come
Och solen skiner. Kommer att cykla precis över gränsen idag.
Må så gott
Hej alla mina medresenärer
Hotellet i Marne var ett gammalt gasthaus med snyggt renoverade rum. Här myste jag med en hemmakväll med hårinpackning mm. Kroppen blev chockad men det gäller att passa på när badrummet bjuder in. Unnade mig också ett lyxigt restaurangbesök med den godaste middagen på mycket länge.
Lite gulliga djur i trappan upp till rummen på hotellet i Marne som visade sig vara en fin liten stad
Busskur på vägen till Brunsbűttel.
Nu åker vi färja igen. Helt gratis inne i Brunsbùttel, bara att köra på och se världsvan ut.
Funderade på att stanna till och säga hej på Vattenfalls anläggning som jag cyklade förbi strax utanför Brunsbűttel men tänkte att det hade nog inte varit så populärt.
Mina polare betade på skyddsvallen mot Elbe och kom rusande och bäande när de såg mig, sprang tom nerför en trappa.
Längs Elbe finns det många slussar för att släppa ut och in båttrafiken och för att ha koll på vattenståndet.
I kön till färjan över Elbe i Glűckstadt (gillar det namnet).
På färjan, ett litet, litet etappmål.
Den stora floden Elbe, halvvägs över.
Efter färjan började det mulna på och regna. Det regnade hela tiden till Neuhaus där min nästa säng var. Jag var genomblöt om fötterna när jag äntligen kom fram eftersom regnet kom plötsligt och jag hann inte klä på mig skoskydden förrän det var försent.
Middagen åt jag på den lokala krogen. Den såg ut som när huset byggdes. Det kändes som en gammal tysk film. Synd att jag inte hade kameran med mig. Alla inne på krogen visste vem jag var och varifrån … På frukosten på hotellet var det ovanligt många kaffegäster som ville heja och framför allt titta på mig. Jag var som en kändis och hade blivit intervjuad i )lokalpressen om de haft någon. Var det riktigt sant att jag cyklat från Sverige? Själv?
Min tyska är inte den bästa, gammal oanvänd 50 årig skoltyska men med hjälp av danska, svenska, engelska och kroppen så går det. Tyskarna vill inte prata engelska och säger ofta nej när jag frågar fast det visar sig senare att de kan. Tror de är lite blyga och inte vana varken att höra eller prata. Inte bra att ha dubbad film och tv.
Nu var det Bremerhaven nästa. Transportsträcka som vanligt med ett avbrott
Äntligen lite natur. Vägen var avstängd för nyasfaltering i några km men cykelbanan var klar. Vägarbetarna tyckte det var ok och släppte fram Fina och mig. Det var bara Fina, fågelsång och jag på denna biten, riktig njutning.
Nu har varit i Bremerhaven i två dagar. Fint väder med sol och värme idag. Jag cyklade runt på lite sightseeing. I Tyskland cyklar man på trottoarerna, särskilt när det är en cykelskylt med ordet frei under. Jag tror att många helsingborgare är från Tyskland. I trafiken gäller det att hänga med och kunna trafikreglerna.
I morgon är det en stor dag. Jag kommer att passera 1000 km. Firar nog med en extra chokladbit då.
Må så gott
Hej mina medresenärer!
Billigast lediga rum styr mitt trampande mot Bremerhafen som är mitt nästa planerade etappmål. Så har jag hamnat i Marne på ett hotell mitt i centrum. Här har varit en stadsfest i helgen och de gamla kullersten gatorna var fyllda av stånd och många affärer var öppna när jag kom. Vädret blev allt bättre ju längre söderut jag cyklade så jag kom undan regnet idag.
Här har Jag cyklat förbi vindkraftverksskogar, Jyllands var ingenting i jämförelse. Idag har det inte varit de senaste dagarnas gödsellukt, skönt. Det märks på grödorna att jag rör mig söderut. Det är mer odlad åkermark nu. Transportsträckor är det för det mesta men då och då är det något som fångar intresset ? som denna fordonsförsäljning utmed vägen
Må så gott
Hej medresenärer!
Orsaken till att jag åkte till Heide var att här var ledig säng på vandrarhemmet. Vädret är inte tältvänligt och understället har åkt fram igen. Jag sover alltid i flerbäddsrum på vandrarhemmen och har haft tur hittills. Jag har varit själva alla nätterna än så länge. De tyska vandrarhemmen har varit rena, snygga och haft bra sängar. Kostar Ca 235 kr/natt och då ingår frukost som man måste betala oavsett om man vill eller inte. Lakan ingår i priset vilket det inte gör i Sverige och Danmark. Nackdelen i Tyskland är att det inte finns gästkök att laga sin mat i. Det blir utemat eller äta på vandrarhemmet. Middag på kvällen 6€ och glutenfritt finns om man beställt i tid.
Cykelbanorna går längs med vägarna och är asfalterade. Asfalt som ofta spruckit på tvären av ålder. Dunk, dunk,dunk oregelbundet . I städerna är det kullersten i centrum. Usch var jag tycker illa om att cykla på de underlagen. Där det är nyare asfalt går det undan om inte vind och regn gör sitt förstås.
Vi cyklister har egna järnvägsövergångar.
Tavlor vid infarten till orten Lunden. Grannbyarna hade gamla tyska tavlor.
Så här kan elskåp också se ut. Från centrum i Heide.
Idag har jag varit på verkstad med E-werket. Det är helt kaputt som reparatören sade. Det går inte att laga utan jag måste köpa ett nytt. !!!!!! ???????
Må så gott
Hej mina medresenärer!
Här kommer en kort uppdatering av cykeltanten äventyr.
Passerat Ribe (2 nätter), Tønder, Nielbűll, Husum och idag Friedrichstadt. Tønder visade sig vara en urfin gammal stad som jag tyckte mer om än Ribe. Hit bör man åka på julresa istället för till de vanliga tyska städerna som t ex. Lybeck förstod jag.
Yeah äkta blåklint i vägkanten! Första jag sett på mycket länge.
De danska och nu också tyska vägarna har blivit transportsträckor mellan urgamla städer medan jag andas in dofterna från kossor- grisar gödsel. Luktar likadant som de svenska. Inga naturupplevelser längre.
Bildbevis: vi har passerat gränsen till Tyskland.
Det gäller att hålla sig på rätt sida om den heldragna linjen annars blir man nermejad av oftast häftig trafik i hög fart. Jag får vara glad att detta är en liten landsortsväg .
Och vart ska vi nu då?
Det är högsäsong i Tyskland så det är svårt få övernattningar. I Husum blev det hotell för 42 € med dusch på rummet, toa i korridoren och knölig säng. Rena rånet av en pensionerad cykeltant. Jag kom dit vid 16 tiden genomblöt och det är försent för de eventuella billigare rummen som inte är bokade i förväg. Många skolor är på klassresor till vandrarhemmen som ofta har olika kurser. Blev tipsad om Friedrichstadt som kallas för ”Lilla Amsterdam ” och här är fint. Ett rum ledigt på vandrarhemmet en natt. Hade tänkt mig till Tönning vid kusten men detta verkade värt ett besök.
Imorgon bär det av till Heide där jag bokat två nätter på vandrarhemmet. Bara högst 2 mil härifrån. Både mina ben och min rumpa måste vila.
Regnet det bara öser ner…
Vi ses
Må så gott
Hej mina medresenärer!
Färden från Agger till Ringkøbing innehöll allt, från underbar natur till oändligt danskt jordbrukslandskap, från ny punktering åter igen på en söndag till trivsam fika på en pub i Ulfborg.
Här räknade jag till 30 vindkraftverk i en halvcirkel runt mig. Hurra, jag är på rätt väg, Europaväg 12 och bara ca 60 mil till Hamburg. Det var skönt att veta.
Fina står i linjen för cyklar i väntan på färjan Agger – Thyborøn.
Ickerökarnas salong på färjan. På andra sidan var rökarnas salong där grabbarna pausade med medhavd öl.
Ibland är det så vackert att jag håller på att gå upp i atomer.
Strax efter Thyborøn upptäckte jag Lemvigsbanan, en speciell liten järnväg. Hittade en perrong där det stod att man skulle trycka på knappen om man skulle med tåget. Då visades en signal till lokföraren att det fanns påstigande. Den knappen var jag ju bara tvungen att tycka på. Likadant fungerade det om man skulle av på en mellanstation. Fungerade precis som en buss. En tur morgon och en tur eftermiddag som passade skoltiderna var gratis för alla! Det kostade 30 dkr för mig Thyborøn – Lemvig. Fina fick åka gratis.
Fina åker Lemvigsbanan.
Vi träffade Elin, hennes man och två barnbarn. Medan vi väntade på tåget ca 1 timme gick vi på loppmarknad tillsammans.
Alldeles lagom med vind när man cyklar, hurra.
Kaffepaus på en puben i Oxbøl med glada människor som blev väldigt imponerade av min cykelfärd. Mobilpitten med diverse kontakter blev jag imponerad av.
Pubägaren Mads och en man som bjöd mig på kaffe.
Ett litet stopp pg av punktering utanför Ulfborg tvingade mig stanna på en mer eller mindre sunkig camping i två nätter. Ägaren körde mig och Fina till Ringkøbing.
Fjällrävenbraxen har åkt av efter halva dagar fram till i förrgår. Alla äventyr har skett i blåst så klart men den har lugnat ner sig. Halva dagar har gått bra men sedan dör telefonen och osäkerheten om var jag ska ökar förvirringen. Osäkra hänvisningar från lokalbefolkningen gör det inte bättre men spännande är det. Efter Ringkøbing hamnade jag i Bork Havn på något sätt och övernattade där.
Lunchpaus någonstans i skogen.
Vassbuntstillverkning till takläggningHär försöker jag få lite färg i pannan för att jämna ut hjälmbrännan.
Jag körde på insidan av fjorden för att kanske slippa vinden på havssidan , hoppas kan man ju.
I Esbjerg skulle jag få hjälp, en så stor stad har allt. Trodde jag. Den i övrigt serviceminded cykelverkstaden tror att det är fel i själva elverket och inte i någon kabel jag hoppats på. Fy för. Jag lever högt på att en tysk produkt kan lagas i Tyskland.
Vid infarten till Esbjerg frågade jag om vägen till vandrarhemmet. Personen svarade med en motfråga: är du svensk? Trevlig söt rar nyutbildad tandläkare från Malmö som fått jobb i E. Han bodde på vandrarhemmet så det blev en lätt promenad dit.
Jag tittade på ”De vita människorna” strax utanför för stan. De uppfördes 1995 till Esbjergs ?00-årsminne. Det är en grej jag alltid velat göra.
Ja, det är jag som står där.
Funderade på att besöka lilla ön Fanø som det går färja till från Esbjerg. Luften där ska vara underbar och fylld med blomdoft enligt ett par på vandrarhemmet. Då Esbjerg inte lockade mig mer och jag vill till Tyskland lämnade jag stan och cyklade till Ribe och övernattade där två nätter, nypremiär för tältet och dags för veckotvätt som precis hann torka innan regnet började och fortsatte och fortsatte..
Lördagen var det stadsfest med bl.a folkdans och musik längs gågatan. På kvällen uppträdde Johnny Logan på campingen. Det var nästan fullbelagt och feststämning.
Igår var det rena drömmen att cykla, soligt och varmt. Jag följde kusten söderut i ”diket” med en skyddsvall mot havet på högra sidan. Solen sken och vallen tog vinden från havet. På vänstra sidan hade jag fågelmarker med fågelskådartorn och jordbruksmark.
På utsidan vallen ligger Vadehavet, naturreservat som sträcker sig ner till Holland. Då och då dök det upp en sluss för att jämna ut vattenståndet. Cykelbanan går genom fårhagar och jag fick lära mig balansera Fina med packning genom flertal smala färister. Ibland till fårens bähande. Banan var av varierande status och jag var rädd för en ny punktering emellanåt men lugnade mig med att däcken var inbäddade i ett skyddande hölje av fårbajs.
Skylt talade om att en bro var avstängd hela sommaren. Jag mötte ett holländskt par som cyklar Nordsjön runt motsatt håll mot mig. De berättade att man kunde ta sig över via en sluss. Jobbigt var det men det gick. Jag skulle få gå flera gånger då det var väldigt smalt och man inte fick plats med packningen utan bära den i omgångar. De kom från Tønder och tyckte det var värt ett besök. Jag började bli lite trött på får och diket så jag bestämde mig för att åka dit.
Väl framme vid slussen stod där många cyklar parkerade. De flesta var på yttre sidan av vallen men två män stod och tittade lite nyfiket på mig. Det var far och son, också holländare som varit i Trollhättan på någon sorts SAAB-träff och stannat till för lite turistande.
De envisades att hjälpa mig över den smala gången och tur var det. Jag hade aldrig klarat det själv. Bära väskorna – ok. Lyfta Fina över två staket – nej. Hålla henne upprätt och rulla över gången på bakhjulet – nej (styret var för brett).
Det finns många vänliga människor.
Detta blev långt. Inga bilder heller. Just nu kör jag med mobilen som hotspot och det orkar inte ladda upp några foton. Ge inte upp, håll ut, det blir jättebra när jag kan fixa det.
Och det har jag gjort nu lö 20 juni tror jag bestämt det är.
Må så gott